Ett startskott för Citybanan

Citybanan ska byggas rakt under Gustaf Vasa kyrka vid Odenplan i Stockholm. Det har skapat en viss oro inom församlingen.
— Lite orolig är man ju. Det är ju ingen som med visshet kan säga exakt var gränsnivåerna ligger för skador, säger Sven Löfvenberg, klockare i församlingen.

En gråkall måndag i mars är ett 20-tal personer på plats vid kyrkan. I dag ska provsprängningar genomföras alldeles intill byggnaden för att kontrollera att kyrkans inventarier inte kommer att skadas av skakningarna när tunneln så småningom byggs.

— Altaret är en fin pjäs från 1700-talet förgylld med bladguld och med vackra sniderier. Inget av det där får ramla ner. Det här är oerhört komplext och näst intill omöjligt att beräkna, säger Göran Svedbjörk.

Är det inte vådligt att spränga först och undersöka skador sen?
— Nej, inte om man har gjort beräkningsmodellen först. Och vi börjar med en förhållandevis liten laddning och går uppåt, säger Göran Svedbjörk.

Han jobbar på Grontmij, som delar projekteringsuppdraget för Citybanan med Sweco. Göran Svedbjörk är ansvarig för tekniska beräkningar för särskilt samhällsrelevanta byggnader som kan påverkas av sprängningsarbetena när Citybanan byggs.

Och han har lång erfarenhet av sprängningar. Under drygt 20 år arbetade han på Fortifikationsverket, försvarets hyresvärd.
— Jag har ju sprängt oerhört mycket. I försvaret smäller det hårdare, men det är samma fysik det handlar om.

Göran Svedbjörk har också jobbat på företaget Confortia, som var försvarets byggkonsulter. Efter flera uppköp hamnade Confortia så småningom i Grontmijs ägo, och Göran Svedbjörk var en av dem som följde med i köpet.

— Göran har en unik kompetens för projektet. Det är av yttersta vikt att en gammal kulturklenod inte går åt helskotta. Då är det nog någon som blir sur, säger Niklas Sörensen, divisionschef på Grontmij.

Särskilt viktigt är det att den gravplats som ligger under kyrkan inte skadas. Här finns runt 35 000 gravar.
— Med den får absolut ingenting hända. Det blir inte kul om en sörjande kommer in och en liten lucka har kommit på sned. Det är stora etiska värden som står på spel, säger Göran Svedbjörk.

Fortifikationsverket och Confortia arbetade mycket operativt för att ta reda på hur byggnader, till exempel skyddsrum, skulle byggas för att tåla olika sorters bomber. Det gjorde man genom att testspränga olika konstruktioner på skjutfältet i Älvdalen.

I dag har ett 30-tal mätinstrument riggats upp i kyrkan för att ta reda på vilka vibrationshastigheter som föremålen utsätts för vid olika sprängladdningar. Och för säkerhets skull har Sven Löfvenberg sett till att skumgummimadrasser har lagts ut under några av statyerna vid altaret — ifall någon bit skulle lossna.

Förberedelserna tar lång tid. Tre djupa, smala hål har borrats i marken intill kyrkan. Sprängladdningen, tre kilo dynamit i en 1,1 meter lång stav, firas ner i ett av hålen. Grus hälls ner ovanpå laddningen för att sprängkraften ska stanna i berget och inte skjuta upp ur hålet. Sedan täcks hålet med sju sprängmattor, gjorda av gamla däck. Hela högen täcks med en presenning.

Sprängaren Thomas Rönnerfjäll från Gnesta Bergbyggare ger tummen upp och en högljudd, stötande signal ljuder över kvarteret. På gatorna intill stoppar signalvakterna trafiken.

En ljusblixt skjuter snabbt iväg längs stubintråden. Thomas Rönnerfjäll har detonerat sprängladdningen och en skarp smäll hörs. Presenningen lyfter sig i två små pustar.
— Mer är det inte, konstaterar Thomas Rönnerfjäll över axeln mot åskådarna.

Inne i kyrkan samlas en grupp människor runt Johan Widmark från Ansvarsbesiktning och Carl Lind från Nitro Consult. Det är de som först får se hur höga vibrationshastigheter sprängningen har orsakat inne i kyrkan. Ansvarsbesiktning ansvarar för mätningen i dag och Nitro Consult samordnar provsprängningen.

Mätinstrumenten skickar sina signaler via mobiltelefonnätet, så värdena droppar in successivt.
— Det är maxvärdet alla är intresserade av, för det är det som ska regleras i avtal. Men jag är även intresserad av hur vibrationerna fortplantar sig i kyrkan, säger Göran Svedbjörk.

Så småningom kommer resultatet. Högsta uppmätta värde ligger på cirka 20 millimeter per sekund, från den mätare som sitter närmast sprängladdningen, vid gravplatsen under kyrkan. Gruppen skingras.

Göran Svedbjörk tycker att det är stor skillnad mellan att spränga för försvaret och att spränga civilt.
— Skadebilden är fundamentalt olika. Har man sökt skydd i ett bergrum får man tåla att det ramlar ner någon sten. Man kan acceptera sprickor och att det läcker in. Men i det civila accepterar man på sin höjd att det rör sig.

Och nu för tiden får han inte spränga lika ofta. När han arbetade för försvaret kunde han spränga varje dag under enskilda projekt. Nu är sprängladdningarna mindre också.
— Här handlar det om kilo, i försvaret är det ton. Det är en sanslös skillnad.

På ett sätt tycker han att det är mindre spännande att arbeta i det civila.
— I det militära händer det saker. Där har man sönder betongkonstruktioner och orsakar centimeterstora sprickor.

Men å andra sidan är utmaningarna större i det civila.
— Rent juridiskt kan det finnas 35 000 potentiella sakägare här som vill stämma Banverket för att deras gravar spricker. Och kyrkan har ovärderliga inventarier, det ställer fantastiska krav på oss, säger Göran Svedbjörk.

Totalt sett detoneras tre laddningar intill kyrkan under dagen. Den högsta vibrationshastigheten som uppmättes var 82,5 millimeter per sekund, vid referenspunkten i berget utanför kyrkan. Det högsta värdet som uppmättes inne i kyrkan var 23,5 millimeter per sekund, i kolrummet i källaren.

Vid altaret uppmättes som högst 9,35 millimeter per sekund, det vill säga en god bit ifrån det riktvärde på 30 millimeter per sekund som sattes för provsprängningarna.

Efter dagens övningar är Göran Svedbjörk nöjd med att kyrkan och inventarierna visade sig tåla ganska stora laddningar.
— Uppenbarligen får vi en väldigt stor dämpning av vibrationsvågen i kyrkan. Trots att vi får värden runt 80 i berget så får vi bara 20 i kyrkan, säger han.

Fakta/ Citybanan

Citybanan är en sex kilometer lång tunnel med två järnvägsspår för pendeltåg och två underjordiska stationer. Den byggs i etapper under ungefär nio års tid. Tunneln kommer att sträcka sig från Stockholm södra station till Tomteboda. Två nya stationer ska byggas i city och vid Odenplan. Syftet med Citybanan är att fördubbla spårkapaciteten för tågtrafiken genom Stockholm, vilket ska ge tätare tågturer och bättre punktlighet. Kostnaden beräknas till cirka 16 miljarder kronor.

Just nu pågår schaktning för arbetstunnlarna. Den första arbetstunneln, i närheten av Norra Bantorget, räknar man med att kunna börja spränga i höst. I januari 2009 är det tänkt att sprängningsarbetena vid Odenplan och Gustaf Vasa kyrka ska komma igång.

Citybananska öppna för trafik 2017. Än så länge räknar Banverket med att man kommer att hålla tidsplanen, trots att två vattendomar som berör två arbetstunnlar har överklagats till Högsta domstolen.