Vancouver gick från att vara hamnstad med stora ytor utan folkliv till att bli en levande stad.
Ann McAfee, doktor i stadsutveckling, var med under omvandlingen.
Nu har hon varit i Sverige och bland annat pratat i Sundbyberg om vikten av medborgardialog och hur man gör för att engagera invånarna.
Ann McAfee är före detta stadsbyggnadsdirektör i Vancouver och hon arbetade för staden i över 30 år. Under hennes tid där gick Vancouver från hamnstad med utspridda stadsdelar, separerade av stora vägar och stora industriområden, till att bli en stad med ett tydligt folkliv och som hamnar i topp på internationella listor över bra städer. Bland annat har Vancouver framröstats som ”most liveable city” i the Economist.
I Vancouver tog man en övergripande plan för hur staden skulle utvecklas, bland annat ville man skapa en stadsdelar med levande miljö där människorna inte var beroende av bilar för att ta sig till jobbet och där det fanns gott om mötesplatser och gröna ytor för alla. Allmänheten involverades tidigt.
Information skickades ut till redan existerande grupper som föreningar och sedan bildades mindre diskussionscirklar. Cirklarna fick komma med förslag – och lösningar hur det skulle finansieras.
– Allt samlades sedan i en idébok. För att få med representanter från alla delar av staden översatte vi materialet till sju olika språk och vi bjöd vi in skolor att delta, säger Ann McAfee.
De som hade svårt att ta till sig nedskrivet material kunde få information via ljudinspelningar och representanter från staden åkte även ut till områden där de märkte att engagemanget var lågt.
Totalt räknar de med att cirka 100 000 personer engagerade sig.
Alla förslag och idéer presenterades och politikerna deltog aktivt, men utan att försöka vinna röster.
– Fler gång- och cykelvägar ville nästan alla ha och det var något som åtgärdades direkt. Folk blev glada över att bli lyssnade på så mitt råd till kommuner är att avsätta pengar i budgeten för sådana åtgärder.
Hon fortsätter:
– Men man ska alltid komma ihåg att invånarna ger råd, men det är politikerna som bestämmer.
Ett önskemål från invånarna var att de nya bostadsområdena skulle ha ett stort serviceutbud. Då väcktes frågan hur det skulle bekostas.
– Skatter var inget alternativ, eftersom det skulle bli orättvis mot de som inte bodde i de nya områdena. Lösningen blev att ställa krav på fastighetsägarna: om ni vill bygga bostäder måste ni också bygga service. De visste om kravet tidigt och kunde ta med det i beräkningen. Samtidigt fick de lättare att sälja sina bostäder eftersom servicen gjorde dem attraktivare, säger Ann McAfee.
