Den parlamentariska Energikommissionen enades nyligen om att Sverige till år 2030 ska ha minskat energianvändningen med 50 procent jämfört med 2005. Det nya energieffektiviseringsmålet visar på en hög ambition. Men för att nå det måste vi se till såväl social, ekologisk som ekonomisk samhällsnytta, skriver Anders Sandoff vid Handelshögskolan i Göteborg, Mats Björs, vd för Swedisol och Mikael Karlsson miljöforskare KTH.
Bostäder och service står i dag för nära 40 procent av Sveriges energianvändning. Det gör energieffektivisering i byggnadssektorn helt avgörande för att klara Energikommissionens nya mål. Den stora utmaningen ligger i det befintliga bostadsbeståndet. Nästan åtta av tio lägenheter i flerbostadshus är byggda före 1980, många av dem i slitna miljonprogramshus där energianvändningen kan vara dubbelt så hög som i moderna hus.
Redan för ett år sedan tog Boverket och Energimyndigheten fram ett förslag för att öka takten på energieffektiviserande renoveringar, där man konstaterade att det främsta hindret är dålig fastighetsekonomisk lönsamhet i renoveringar i områden där hyrorna inte kan höjas i tillräcklig omfattning.
Denna slutsats tyder dock på att dagens fastighetskalkyler saknar helhetssyn. Ny forskning visar att kostnaderna för klimatförändringarna sannolikt underskattas och att det är betydligt dyrare att inte göra något än åtgärdskostnaderna. Både myndigheter och fastighetsägare har en allt för kortsiktig horisont för att räkna in de långsiktiga vinsterna av energieffektiviserande renoveringar. Bättre fastighetsekonomisk kompetens och mer långsiktiga ägarstrategier behövs.
Därför är det bra att Energimyndigheten och Boverket nu i sitt nya förslag till renoveringsstrategi visar att renoveringarna även kan leda till andra positiva effekter. Om man renoverar på rätt sätt handlar det till exempel om minskad förekomst av astma till följd av ett förbättrat inomhusklimat, hälsoeffekter av förbättrad luftkvalitet samt bättre livskvalitet i bostadsområdet.
Ungefär 70 000 bostäder behöver renoveras årligen fram till 2050, och det finns stora utmaningar med segregation och utanförskap. Myndigheterna är själva tydliga med att man inte knäckt frågan om hur renoveringstakten ska kunna öka tillräckligt och då räknas hem ekonomiskt. Den stora utmaningen ligger i att de byggherrar och fastighetsägare som gör investeringarna ofta inte är de som skördar frukterna, eftersom vinsterna i betydande delar trillar ut i en annan samhällssektor.
En viktig del i arbetet med renoveringsstrategin är därför att bryta stuprörstänkandet och identifiera fler samhällsekonomiska vinster med en genomgripande upprustning och energieffektivisering av slitna bostadsområden. Det kan till exempel handla om nya jobb, förebyggande av klimatförändringarna och minskad segregation. Då kan man också motivera att statliga medel, stöd och engagemang används för att öka renoveringstakten.En renoveringsstrategi baserad på ett brett samhällsperspektiv bör inkludera följande konkreta åtgärdsförslag:
- Stärka utvecklingen av så kallade utfallskontrakt, som syftar till att återföra delar av samhällsvinsterna med energieffektiviserande renoveringar tillbaka till de fastighetsaktörer som stått för investeringarna.Avdrag för energieffektiviserande renoveringar av miljonprogramsområden som även omfattar hyresfastigheter.
- Differentierad fastighetsskatt så att fastigheter med lägre energianvändning får lägre skatt.
- Skapa förutsättningar för fastighetsägare att låna till bättre villkor för energieffektiviserande renoveringar.
