Det börjar lacka mot jul och kylan har i vart fall enligt min uppfattning satt sina klor i Sverige. Såhär i slutet av året är det många krönikörer som ägnar sig åt att reflektera över det gångna året. En del av er läsare kanske även har börjat fundera på era nyårslöften. I vissa krönikor kan man också läsa önskelistor om saker som man vill ska hända under nästa år. För egen del är jag inte mycket för nyårslöften, men däremot ägnar jag mig gärna åt lite reflektioner över det gångna året, vilket i huvudsak får bli temat för denna krönika.
Det finns många saker att skriva om 2018. Krig, svält och en något skakig aktiemarknad för att nämna några. Det gångna året bjöd dock även på en härlig sommar i form av högsommarvärme, glass i stora lass och icke att förglömma VM. Vilken fotbollsfest!
För egen del kommer jag minnas 2018 som ett något stökigt år, bl.a. vad avser det politiska läget i Sverige som i skrivande stund fortfarande är oklart varför man kan undra över om vi går mot ett nyval med allt vad det innebär. Vi får väl hoppas att det inte går så långt, men positionerna verkar medialt sett åtminstone rätt låsta.
Om jag ska flytta fokus till byggbranschen är det rätt dystra prognoser som jag under det gångna året har matats med från media och från klienter, t.ex. att antalet byggstarter är färre till antalet och att det är svårt för byggföretagen att sälja lägenheter i nyproduktionsprojekten. Det sistnämnda kan möjligen vara en kombination av att det för privatpersoner har blivit svårare att beviljas banklån och de nya amorteringskraven som gör det svårt för t.ex. unga människor att köpa en egen första bostad. Det finns väl tyvärr en del som också pekar på att antalet konkurser i byggbranschen har ökat och kanske även kommer att öka om trögheten på marknaden håller i sig. Dessa signaler kommer samtidigt som bostadsbristen fortfarande är ett faktum, i vart fall i storstadsregionen.
Detta är ett reellt problem för politikerna att ta itu med och jag hoppas att 2019 kommer bjuda på annat agerande från politikernas håll än att de bråkar om vem som man vill prata/samarbeta med och vem man överhuvudtaget inte avser att prata/samarbeta med. Det finns naturligtvis andra viktiga frågor för politikerna att ta itu med, men detta är ju ändå en krönika avsedd för byggbranschens ögon.
Om jag ska göra en kort utblick i Europa är det första som jag tänker på avseende 2018 turerna och förhandlingarna kring Storbritanniens utträde från EU (Brexit). Det är verkligen en grannlaga uppgift att förhandla den typen av avtal särskilt när det är så många aktörer som vill säga sitt och få sina intressen tillgodosedda. Jag avundas inte de personer som är involverade i den processen. Dessa tankar leder mig osökt in på Byggandets Kontraktskommittés arbete med att revidera standardavtalen AB 04 och ABT 06, inte heller det är en enkel uppgift även om nya standardavtal möjligen inte får lika stora konsekvenser i Europa och i världen som Brexit nog får.
Jag har som så många andra entreprenadjurister naturligtvis önskemål om förbättringar i AB 04 och ABT 06 varför jag med spänning ser fram emot att se vad arbetet från Byggandets Kontraktskommittés sida resulterar i. Om vi har tur kanske de nya standardavtalen är på plats under nästa år. För er som ingår entreprenadavtal under nästa år är det därför bra att hålla ögonen öppna i det fall det i avtalsutkasten hänvisas till nya standardavtal. För er som har varit på kurs i entreprenadjuridik hos mig eller någon av mina kollegor slår vi alltid ett slag för vikten av att läsa igenom utkastet till entreprenadavtal innan avtalet skrivs under. Under nästa år blir det därmed lite extra viktigt eftersom de nya standardavtalen eventuellt hinner ges ut. Håll alltså utkik, och icke att förglömma god jul och gott nytt år!
Maria Fahlcrantz
Advokat
