I trafiken är målet tydligt satt. Dödsfallen ska bort. Men för mobbning på jobbet finns ingen nollvision. Ändå upplever 9 procent av Sveriges arbetstagare personlig förföljelse av chefer eller arbetskamrater, enligt Arbetsmiljöverket. Varje år blir 10 000-30 000 personer långtidssjukskrivna på grund av kränkningar, 100-300 begår självmord. Siffrorna är skrämmande statistik från Arbetslivsdelegationen. Ändå händer ingenting, eftersom det inte finns konkreta straffsanktioner i Sverige, som det gör i andra länder. Detta skapar frustration och vanmakt, anser Börje Eriksson på OMM, Organisation mot mobbning. Föreningen har funnits sedan 2007 och har 200 registrerade medlemmar. De skulle kunna vara många fler, med tanke på alla telefonsamtal som föreningen får. Men många som hör av sig vill inte blir registrerade. Maciej Zarembas artikelserie i Dagens Nyheter i våras inspirerade Börje Eriksson till att ta kontakt med EU-kontoret i Stockholm, där Pierre Schellekens, chef för EU-kommissionens representation i Sverige, lovade att lyfta frågan. – Mobbning i Sverige räknas som ett brott mot arbetsmiljölagen, inte mot mig som person. Den som utför handlingen borde bestraffas, säger Börje Eriksson. Skulle det hjälpa mot mobbning? Ofta utses en ny individ till hackkyckling, när ett offer är undanröjt. – Ta Trafikverket, som drev en kampanj för att få folk köra långsammare. Farterna ökade – tills man införde övervakningskameror och höga böter, då skedde ett trendbrott, säger Börje Eriksson. Försök att förändra har skett genom åren. Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter från 1993 ansågs väldigt framåtsyftande. Men inga anmälningar har gått vidare till juridisk prövning. Sedan 2007 är Arbetsmiljöverket, som uppstod genom sammanslagningen av Arbetarskyddsstyrelsen och Yrkesinspektionen, kraftigt nerbantat. – Det är absurt. Arbetsmiljöverket beskriver att den ökade stressen skapar regressiva beteenden. Med hårdare konkurrens borde övervakningen öka, precis som inom idrotten, säger Börje Eriksson. Föreningen är också besviken på facket. – Vi måste lära av övriga Europa hur man hittar ett alternativ. De fackliga representanterna är kollektivt valda och eftersom de företräder kollektivet hamnar de i lojalitetskonflikt, både med arbetsgivaren och med andra kolleger. Situationen blir orimlig och skadar fackets trovärdighet.
