I en debattartikel publicerad i Byggvärlden nr 6-2022, undertecknad av flera företrädare inom såväl byggmaterialhandeln och leverantörsledet, lyfts problemet med de många system som används för att bedöma byggmaterials hållbarhetsprestanda. Här nedan bemöts kritiken av Anna Ryberg Ågren, vd Byggmaterialindustrierna, Henrik Jansson, vice vd Sveff samt ordförande i Byggmaterialindustriernas hållbarhetsutskott och Marianne Hedberg, miljöexpert Byggföretagen.
Konkurrensverket redovisade i december 2021 det regeringsuppdrag de haft att utreda och kartlägga konkurrensen i svensk byggmaterialindustri i rapporten ”Konkurrensen inom byggmaterialindustrin” (2021:4). I rapporten nämner de bland annat de olika miljöbedömningssystemen som en kostnadsdrivare, både på grund av att de riskerar att begränsa konkurrensen genom att urvalet av valbara leverantörer till ett projekt blir mindre och på grund av ökade kostnader för byggmaterialtillverkarnas kvalitets- och hållbarhetsarbete.
Konkurrensverket anser att det finns ett behov av att utreda möjligheten att göra den grunddata som används i de olika miljöbedömningssystemen tillgängliga utanför de databaser miljöbedömningssystemen själva tillhandahåller, tex. som öppna data, för att möjliggöra att information samlas och sprids på ett effektivt sätt.
Att byggbranschen i Sverige valt att gå längre än vad lagen kräver genom att verka för att fasa ut farliga ämnen från byggvaror är ett aktivt val, som bottnar i tidigare händelser där innehållet av farliga ämnen fått oönskade konsekvenser för såväl miljön som för samhällsekonomin. Ett klassiskt exempel är det kända miljögiftet PCB som har använts i en rad olika tekniska applikationer, inte minst i byggbranschen, och som än idag medför stora kostnader för inventering och sanering för fastighetsägare. Hela syftet med miljöbedömningssystemen är att fasa ut farliga ämnen från byggvaror för att minska risken för liknande händelser framåt. Det är därför en naturlig konsekvens att antalet valbara produkter blir lägre.
Hög kostnad i förhållande till miljönyttan
Vi är dock helt eniga med Konkurrensverket om att förekomsten av flera likvärdiga system idag gör att byggmaterialföretagens kostnader för att leverera och hålla information uppdaterad i de olika systemen blir onödigt hög i förhållande till den miljönytta det tillför, eftersom syftet med samtliga miljöbedömningssystem är detsamma och kraven i de olika systemen får anses vara likvärdiga även om det finns nyansskillnader.
Att tillgängliggöra den grunddata som används i de olika bedömningsföretagen som öppen data är en dellösning på detta problem och den lösningen finns egentligen redan idag genom eBVD-systemet.
Ur ett beställarperspektiv är det dock inte grunddatan som är intressant, utan de bedömningar som görs baserat på denna data. I nuläget väljer beställare ofta ett av systemen att ställa krav utifrån, vilket gör att man som leverantör måste finnas med i samtliga system, med ökade kostnader som följd. För entreprenörsledet innebär detta att man behöver ha tillgång till alla systemen, vilket driver kostnader även i detta led. Det finns således all anledning att effektivisera den här hanteringen.
I en nyligen publicerad debattartikel undertecknad av flera företrädare inom såväl Byggmaterialhandeln och leverantörsledet lyfts problemet med de många system som används för att bedöma byggmaterials hållbarhetsprestanda. Författarna menar att vi som branschföreträdare behöver enas om vilka produktmärkningar som ska användas.
Läs också: Öppen och digital miljökommunikation håller kostnaderna nere>>
Vi är helt eniga med författarna om att mängden olika system och märkningar leder till ökad administration och därmed ökade kostnader. Vi håller också med om att det absolut bästa vore om branschen gemensamt kunde komma överens om vilka hållbarhetskriterier som ska gälla och därigenom kunna minska antalet system/märkningar till idealt sett ett per område. Eftersom det skulle innebära antingen sammanslagningar eller nedläggningar så är risken dock stor att detta inte är en ”quick fix”. Innan vi har nått dit tror vi att det går att vidta åtgärder för att effektivisera hanteringen av produkt- och miljöinformation för att minska den administrativa bördan och därmed de kostnader som detta leder till
Åtgärder för att effektivisera hanteringen
Vi föreslår följande åtgärder för att effektivisera hanteringen av miljöinformation, för att inte driva kostnader utan att det tillför någon miljönytta:
• Som leverantör ska det räcka att lämna information om sina produkter i eBVD-systemet och att kunder och de som vill använda informationen hämtar den där genom web-API. På så sätt möjliggörs en både säker och resurseffektiv delning av produkt- och miljöinformation som tillvaratar byggmaterialföretagens kunskap. Under 2021 upprättades en sådan koppling till BASTA-systemets loggbok och vi arbetar vidare för att ytterligare effektivisera digital delning av produkt- och miljöinformation ihop med branschen.
• Branschen måste enas om att en registrering/bedömning i vilket av de tre existerande systemen som helst ska räcka för att verifiera innehållkraven, och att man ska kunna ange att en produkt är bedömd/registrerad i ett annat system än det man valt att ha sin loggbok i. På detta sätt skulle det räcka att man som leverantör har sina produkter i ett av systemen och därmed till lägre kostnader. Här kan systemen bidra genom att acceptera varandras bedömningar och att det i de olika systemen framgår var bedömningen är gjord.
• För att systemen inte ska vara kostnadsdrivande eller utestängande behöver miljöbedömningssystemen se över sina affärsmodeller kopplat till bedömningarna. Att ta betalt per bedömd produkt leder till ökade kostnader vilka i slutändan landar på produkterna.
Anna Ryberg Ågren, vd Byggmaterialindustrierna
Henrik Jansson, vice vd Sveff – Sveriges Lim- och Färgföretagare och ordförande i Byggmaterialindustriernas hållbarhetsutskott
Marianne Hedberg, miljöexpert Byggföretagen
