Mark- och miljööverdomstolen slår fast att Siab ska 35 procent av kostnaderna för föroreningsskador som uppkommit i en textilindustri i Linköping.
På den aktuella fastigheten i Linköping låg mellan 1906 och 1977 en textilindustri som bedrev färgning, blekning, tvättning och kemtvätt. Anläggningen lades ned 1977, byggnaderna revs och i stället byggdes ett radhus område med elva radhus. På fastigheterna finns det spår av föroreningar.
Länsstyrelsen i Östergötlands län beslutade 2011 att förelägga Siab AB att ansvara för 35 procent av kostnaderna för efterbehandling av området. Bland annat ska kraftigt förorenad jord och grundvatten tas bort till ett maximalt djup av sex meter.
Siab överklagade länsstyrelsens beslut, och yrkade i första hand att länsstyrelsens beslut upphävs och i andra hand jämkning för bolagets ansvar. Siab anförde bland annat att länsstyrelsens föreläggande endast avser frågan om att bekosta fiktiva efterbehandlingsåtgärder. Linköpings kommun är huvudman för det faktiska åtgärdsprogrammet som i huvudsak ska genomföras med statliga bidrag och att det enligt uppgift från kommunen görs detta arbete oberoende av utgången i målet.
Men mark- och miljödomstolen gick på länsstyrelsens linje. Domstolen anser att ansvaret för föroreningar som uppkommit före och under 1950-talet bör jämkas till noll kronor och att föroreningar som uppstod under 1950 till 1969 bör beaktas vid skälighetsbedömningen. Men med tanke på att verksamheten bedrivits fram till 1977 kan inte Siabs ansvar begränsas till lägre än 35 procent.
Efter mark- och miljödomstolens beslut överklagade Siab domen till mark- och miljööverdomstolen, som nu avslår överklagandet. Dock ville det tekniska rådet delvis bifalla överklagandet.
