De mjuka frågorna ska inte pausas i kristider – tvärtom blir de ännu viktigare. Men att jobba med dem borde inte behöva vara jobbigt, skriver Byggchefernas ordförande Jeanet Corvinius.
Vi springer mellan krismöten om budgetar, byggstopp, varsel, vinstvarningar, leveransförseningar, materialbrist, prognosproblem och prisökningar… och mitt i allt ska vi tänka på mjuka frågor? Hinna jobba med social hållbarhet? Orka snacka projektkultur, när hela branschen stormar?
Visst kan det kännas övermäktigt. Men jag tror samtidigt att den känslan bygger på en missuppfattning:
Den sociala hållbarheten är ju inte ett eget stuprör. De så kallade mjuka frågorna, till exempel att jobba inkluderande och jämställt, är inte något extra som ska ”hinnas med”. Det ska bara vara något helt självklart. Som Byggherrarnas vd Tommy Lenberg har sagt i en intervju: ”Frågorna som handlar om tillit, förtroende, engagemang, trygghet och så vidare… För mig är inte de mjuka, för mig är de stenhårda. För funkar inte det, då funkar inte ekonomin, tidplaner och annat heller.”
”Det handlar ju bara om att behandla varandra schyst”
I höstas släppte Boverket sin praktiska vägledning ”God kultur i framtida byggprojekt”. Den ingår i ett större stöd för byggchefer, som även innefattar Upphandlingsmyndighetens hållbarhetskrav (där Byggchefernas machoindex finns med som tips). I guidens förord skriver professorn Sten Philipson så här:
”En organisations prestationsförmåga, det vill säga dess möjligheter att åstadkomma nytta och värde för kunder och andra intressenter, är kopplad till dess kultur. Vetenskaplig forskning har visat att god organisationskultur utifrån en beslutad värdegrund, inte bara leder till förbättrad kvalitet i verksamheten. Den leder också till högre effektivitet samt ökad produktivitet och därmed till större avkastning, vid sidan om psykosociala fördelar och stärkt varumärke.”
Att orka hålla i de här frågorna kan alltså vara det viktigaste vi gör. Dels för att vår bransch har en framtid även efter kriserna – då vill vi kunna locka med den hållbara arbetsmiljö som yngre generationer kräver. Dels för att arbetsmiljön i sig blir avgörande under lågkonjunkturen. I tuffa tider är det extra viktigt med en sund kultur, som får människor att vilja samarbeta och prestera på topp.
Det fiffiga är att det inte borde behöva vara jobbigt. Det handlar ju bara om att behandla varandra schyst. Att tillsammans skapa en arbetsplats där alla känner sig trygga, respekterade och inkluderade. Varför måste det verka så svårt?
En vardaglig förflyttning
För att få inspiration kan vi se oss omkring i branschen. Där finns gott om företag som behandlar arbetsmiljön som ett fundament. Ett exempel är Svevia, som kontinuerligt mäter graden av machokultur med hjälp av machoindex. Ett annat är Ramirent, som tar tempen på branschen med Ramirentrapporten (i år visade den att drygt 70 procent upplever att deras arbetsplatser jobbar för att stoppa machokulturen). Flera tunga byggkoncerner har visat intresse för att använda machoindex, samtidigt som TL Byggs kampanj Sila snacket har fått rekordmånga företag att ta upp kampen mot kass jargong. Efter årsskiftet släpps också Byggchefernas nya machoindex – den tredje machomätningen bland branschens chefer sedan 2020.
Samhällsbyggnadssektorn har potential att vara extremt attraktiv, med enorma möjligheter och ett tydligt syfte. För att nå dit krävs en inbjudande, accepterande och utvecklande kultur. Att forma den är inte ett resurskrävande projekt – det är en vardaglig förflyttning som du och jag kan bidra till. Och inför kriserna ger det mig trygghet att fler och fler väljer att göra det.
/Jeanet Corvinius,
ordförande, Byggcheferna
