Hon jobbar som arbetsmiljöinspektör och rycker ofta ut när någon allvarlig olycka inträffat. Jenny Bengtsson drivs av att förbättra arbetsmiljön på byggena.
– Vi är professionell men vissa ärenden sätter sig i själen, säger hon.
Idag har Arbetsmiljöverket 270 anställda inspektörer. En av dem är Jenny Bengtsson. Hon är arbetsmiljöinspektör på Arbetsmiljöverket, region öst och arbetar med det som kallas för händelsestyrd tillsyn. Vilket innebär att hon för det mesta utövar tillsyn efter inträffade händelser som allvarliga olycksfall, tillbud och dödsfall.
– Mitt uppdrag är att utreda händelsen när något har inträffat och se till att åtgärder vidtas så att något liknade inte ska hända igen. Jag utreder även ärenden vid begäran från skyddsombud och vid skyddsstopp, säger hon.
Vad brukar utlösa att ni genomför en inspektion?
– Det normala är att vi får in en rapport om en händelse från arbetsgivaren. Eller så kan ambulans och polis varit ute på en arbetsplats och då får vi vetskap om ärendet genom dem. Det händer också att vi får en anmälan från ett skyddsombud eller tips från allmänheten.
Gör ni även oannonserade inspektioner inom din avdelning?
– Ja, vi dyker upp utan förvarning ibland och då handlar det ofta om tips från allmänheten. Jag och mina kollegor åker ut på ärenden om det är något som är förenade med livsfara.
– Det vanligaste förekommande är arbeten på hög höjd utan fallskydd. Om tid finns så stannar vi även upp vid arbetsplatser som vi passerar om vi ser något som verkar bristfälligt.
Vilka reaktioner brukar ni få vid oanmälda inspektioner?
– Blandat. De flesta förstår vårt syfte. Men det kan bli tryckt stämning. Avbryter vi ett arbete på en byggarbetsplats så innebär det två saker.
– Det ena är att man får ett beslut om förbud och det kopplas till ett vite. Det andra är att man får betala sanktionsavgiften. Eftersom den är differentierad så kan det bli en betydande kostnad upp mot flera hundratusen kronor.
Händer det att du kan känna dig rädd när du tvingas konfrontera arbetsgivarna med kostsamma åtgärder?
– Nej, jag har aldrig upplevt något sådant under mina inspektioner. Även om det kan uppstå hetsiga diskussioner.
– I grunden får man tänka vad är en människas liv värt. Jag har utrett dödsfall där någon fallit och avlidit på grund av bristfälliga fallskydd och då känns avgifter eller böter som en relativt billig prislapp.
Undersöker ni också arbetslivskriminalitet?
– Det görs främst inom gruppen som kallas för myndighetsgemensamma insatser. Men om man arbetar som jag gör med mycket oanmälda inspektioner så tillhör det vardagen att man hamnar på arbetsplatser där det förekommer arbetslivskriminallitet.
– Det händer att folk springer när vi kommer oanmält på inspektion. Om man är så rädd för myndigheter så visar det att man är i en väldigt utsatt situation. Men våra åtgärder handlar inte om att sätta åt arbetstagarna. Vi skickar inte ut någon ur landet.
Vad var det som gjorde att du ville bli arbetsmiljöinspektör?
– Jag har en lång facklig bakgrund och har varit skyddsombud både lokalt och regionalt i många år. Tidigare jobbade jag i restaurangbranschen och gillar att vara ute på golvet. Jag hade inga planer på att bli tjänsteman. Men så såg jag en annons där man sökte inspektörer och tycket att det lät spännande. Jag fick tjänsten och det här är nog det enda jobbet som jag kan tänka mig som tjänsteman.
Vilka är dina drivkrafter i jobbet?
– Jag vill göra skillnad på riktigt. Som arbetsmiljöinspektör är det mycket här och nu där vi kan tvingas avbryta ett arbete för att värna om människors liv och hälsa.
– Och så gillar jag variationen i arbetsuppgifterna. Jag kan stå i ett lerigt schakt ena dagen och nästa dag är jag på något huvudkontor och inspekterar.
Vad är det roligaste med jobbet?
– Det är själva inspektörshantverket. Att läsa mellan raderna, ställa rätt frågor och utreda lite djupare om bakomliggande faktorer. Jag utreder väldigt allvarliga händelser. Kan man inte uppskatta hantverket i jobbet blir det väldigt tungt.
Vad är det svåraste med jobbet?
– Det är att känna att man gjort nog. Det är väldigt få olyckor och dödsfall som leder till att en arbetsgivare blir dömda eller att de får en ordentlig sanktion.
– Ibland kan jag känna ett visst mått av maktlöshet. Men jag har fått lära mig att det inte mitt ansvar att ordna arbetsmiljön på en arbetsplats. Det är alltid upp till arbetsgivaren.
Är det något ärende som påverkat dig mer än andra?
– Ja, det var ett dödsfall där en man klämdes ihjäl mellan sin kranskopa och ett par säckar.
– Vi åkte dit och inspekterade och den här mannen var ungefär lika gammal som jag. Jag råkade titta in i hans bil, som fanns kvar på plats, och där fanns två bilbarnstolar i olika storlekar. Det såg ut som han hade barn i samma ålder som jag och det satte sig i själen.
– Annars gillar jag ärenden som börjar som en liten grej och slutar i något mycket större. Gärna att det är rättsligt obevandrad mark så man måste läsa in sig. Det intresserar mig.
Ser du någon förbättring på arbetsmarknaden över tid?
– Nej, vi får inte färre ärenden nu än tidigare och det är inte färre som dör på arbetsplatsen. Däremot ser vi olika trender på arbetsplatserna. Just nu hanterar vi mycket hot och våld.
– Vi ser framför allt på mindre byggarbetsplatser hur människor från andra länder är väldigt utsatta. För tillfället är det många från Ukraina som arbetar under hemska förhållanden.
Är det något som du skulle vilja önska för att underlätta ert arbete?
– Vi är långt ifrån så många inspektörer som vi borde vara. Vi har inte ögon och öron överallt. Allmänheten behöver hjälpa till så att vi få reda på vart vi behöver åka. Det är betydligt mer effektivt att åka på kvalificerade tips än att försöka göra stickprov på måfå.
– Det är väldigt lätt att tipsa om missförhållanden på Arbetsmiljöverkets hemsida och gör man det så får vi en chans att agera. I övrigt borde alla se fram emot våra inspektioner. Vi är väldigt trevliga och vårt syfta gagnar alla.
