”Det blir mycket fel när man har bråttom”

Willy Ociansson, tidigare installationsansvarig på det kommunala bostadsbolaget Karlstad Bostad AB, KBAB, tar till stora ord när han talar om Jan Andersson:

— Han är en person som KBAB tycker är viktigt att ha knuten till sig. Han får alltid till bra ekonomi och hittar ekonomiskt försvarbara lösningar. Han är en toppenkille, vi skulle klona honom, säger Willy Ociansson.

Jan Andersson på Skanska var detaljsäkringsansvarig på höghuset Seglet i Karlstad. Seglet byggdes som ett lågenergihus, målet var att det skulle ha en energianvändning som låg mellan 35 och 40 kilowattimmar per kvadratmeter och år.
— De första mätningarna visar att det ligger på 52 kilowattimmar. Men det är ju en viss inkörningsperiod också, berättar Jan Andersson.

Han står på taket till det intilliggande hyreshuset en molnig dag och blickar ut över Seglet och Mariebergsviken. Huset under honom är det sista av de tio miljonprogramshus som renoveras under hans ledning.

När Seglet skulle byggas föreslog Jan Andersson att ett bygglabb skulle upprättas för att testa olika konstruktionslösningar. Skanska och KBAB gick med på att delfinansiera labbet, som inrymdes i en tom affärslokal där Seglet står i dag.

— Vi testade flera olika väggkonstruktioner, hade många kontakter med Sveriges Tekniska Forskningsinstitut (SP) och provade oss fram tillsammans med hantverkarna. Vi fick fram ett rationellt system och fick arkitekten att rita utifrån det. På så sätt blev det rätt kalkyl från början. Vi skulle inte ha kunnat producera Seglet till den kostnaden om vi inte hade gjort bygglabbet, berättar Jan Andersson.

För att dela med sig av erfarenheterna spelades en film in om arbetet. Filmen ligger på Skanskas intranät och bekostades av Skanska och KBAB.
— Det blir ganska mycket fel i byggbranschen på grund av okunskap och att man har lite för bråttom. Jag vill backa bandet. Vi måste veta att vi har tekniska lösningar som är 100 procent hållbara.

Han känner en frustration över att tider och ekonomi är det viktigaste i byggbranschen. Han saknar ett fokus på byggteknik.
— Det är synd. Vi hanterar stora värden och folk är beroende av att det blir ett bra resultat så att de får en bra boendemiljö.

Sedan 1995 bygger Jan Andersson endast åt KBAB. Samarbetet är formaliserat i ett partneringavtal som omfattar flera projekt och ett 30-tal Skanskamedarbetare.

Jan Andersson beskriver sig själv som en enkel person. Den här dagen är han klädd i en fläckig tröja, grön jacka och mjuka promenadskor.
— Jag kommer med mina papperskassar när andra kommer med dokumentportföljer.

Han ser sig inte som en chef och säger att han delegerar så mycket han kan.
— Det får bli fel ibland. Men då löser vi det ihop. Alla på bygget ska känna ansvar.

Till exempel får byggnadsarbetarna göra arbetsberedningarna och presentera dem för beställarna.
— Jag ville bryta ner rangordningen. Det är jävligt svårt att inte göra som man själv har stått och sagt. Pöjkarna tycker det är jätteroligt, de växer med det och är stolta, berättar han.

I dagsläget basar han över ett 15-tal personer. Varje fredagseftermiddag iklär han sig rollen som korvgubbe och kokar korv åt medarbetarna.

Men Jan Andersson lägger också ner stor omsorg på detaljer och materielval. Willy Ociansson berättar att Jan Andersson ägnade mycket tid åt att hitta en skruv som korrosionsskyddet inte skavdes av ifrån när skruven skruvades in.

Han tycker att det är en skyldighet för byggentreprenörer att arbeta med kvalitetsutveckling. Därför är han positiv till att Skanska har en teknikavdelning som ägnar sig åt att ta fram bra tekniklösningar och förbjuda dem som inte är bra.

Hur kommer det sig att du är så duktig?
— Delegering är ordet. Annars skulle jag vara knäckt för länge sen. Och sen ska man inte säga ja om man inte hinner med en sak.

Gör du det?
— Ja, då tar jag matkassen och går hem. Jag har en otroligt bra chef, Hans Larsson, men jag har sagt nej till honom också. Det är viktigare att beställaren är nöjd än att Skanska är det.

Jan Andersson började på Skanska 1969, när han var 21 år och färdigutbildad ”25-öresingenjör” som han själv kallar det.
— Jag började som utsättare, pinnpöjk, och när jag var 23 år blev jag platschef för första gången.

Han trivs på Skanska, det är ett bra företag med bra arbetskamrater, tycker han.
— Det är lite frihet under ansvar, det är inte så toppstyrt, det är roligt, säger han.

Roligast med jobbet är variationsrikedomen. Svårast tycker han är att uppfylla kraven som ställs från olika håll, till exempel på arbetsmiljö och administration.
— Det är en otrolig arbetsbörda. Jag gör det jag tycker är viktigast, men det är en svårighet att prioritera, säger han.

De viktigaste frågorna för byggbranschen just nu tycker han är kostadseffektivisering och föryngring.
— Att effektivisera så att det ändå blir bra produkter, det är en jättestor utmaning. Och att se till att hantverkskunnandet förs vidare till nästa generation, det är en jätteviktig fråga, säger han.

Jan Andersson lärde sig tidigt att ta ansvar. Han växte upp med sin mamma och morfar, pappan hade en annan familj och hade ingen kontakt med sonen tills för ett år sedan. Jan Andersson fick bli vuxen fort, men säger att han inte känner någon bitterhet i dag.

— Det gäller att gilla läget och göra det bästa av situationen, säger han.