Alla strävar mot nollvisionen. Ändå fortsätter vår bransch att skörda tio liv per år, skriver Byggchefernas ordförande Jeanet Corvinius.
Hösten är högsäsong för säkerhetsveckor i byggbranschen. Det är extremt viktigt och bra: vi måste göra allt för att vända vår fruktansvärda trend av olyckor.
Nästan varje månad dör en person på våra byggen. Sedan 2019 har vi haft tio dödsolyckor per år. Året före det var siffran rekordhög: då omkom tolv personer på jobbet i vår bransch. Kollar man längre bakåt är statistiken något ljusare: sju dödsfall år 2017, sex dödsfall år 2015, fem dödsfall år 2013…
Kurvan går alltså nedåt – om man går baklänges på tidslinjen. Helt orimligt och oacceptabelt, med tanke på att varje siffra är en människa som rycks bort från familj och vänner.
När det pratas om nollvisionen har jag börjat känna mig som kejsaren utan kläder. Går det ens att ta vår nollvision på allvar när utvecklingen går åt fel håll? En vision ska man ju komma närmare med tiden, även om det får gå långsamt. I stället verkar vårt säkerhetsarbete ha stagnerat fullständigt.
Varför har det blivit så?
Vad krävs för en förbättring?
Hur ska vår bransch kunna sluta vara livsfarlig?
Inom Byggcheferna är vi övertygade om att kulturen måste förändras. Det gäller hela vägen från affärsbordet till schaktgropen. Ibland höjs röster för tuffare kontroller, striktare regler och hårdare bestraffningar, men i grunden handlar ju allt om beteenden och synsätt. Vad är en regel värd om ingen ser vinsten i att följa den? Det måste vara helt centralt för alla – alltid – att aldrig tumma på säkerheten. Oavsett om det tar någon minut extra att koppla fallskydd eller om det drar upp priset i ett anbud. Allt är lättare sagt än gjort, men det är dit vi måste komma.
”Svåra problem har aldrig enkla lösningar”
Längs vägen finns flera hinder att övervinna: tidspressen som uppmuntrar till genvägar, machokulturen som ser ned på veklingar, vinstkraven där säkerhetsarbete inte alltid räknas in… Vi måste helt enkelt, på varje nivå, jobba fram en sund och schyst kultur där säkerheten har högsta prio. Och det är till stor del en ledarskapsfråga.
I en ny rapport från Byggcheferna får branschens chefer berätta hur de ser på sina förutsättningar att skapa säkra arbetsplatser. Det är ingen munter läsning. Vi kan konstatera att alla vill göra rätt, men att byggchefsrollen har blivit så komplex, bred och omfattande att ett hundraprocentigt säkerhetsarbete (ovanpå allt annat som måste göras) sällan mäktas med.
Svåra problem har aldrig enkla lösningar. Höstens säkerhetsveckor är en chans att samla tankarna, ta in vidden av vad vi pratar om (att vår bransch tar livet av människor), och resonera om hur vi i vardagen framöver kan hjälpa varandra att jobba säkert. Det är så livsviktigt det kan bli.
/Jeanet Corvinius
ordförande Byggcheferna
