Daniel överlevde broraset: <br></br> "Jag hade en enorm tur"

Det gick snabbt. Ögonvittnen pratar om knakande balkar, sedan försvann marken. <br></br> — Ena stunden stod jag på bron, andra stunden låg jag på marken. Först var det tyst, helt tyst. Sedan kom kvidanden, säger Daniel Jakobsson, 18, en av de

Onsdagen den 21 maj 2008 är en svart dag i Skanskas historia. Det var dagen då två medarbetare dog och tre skadades när ett brobygge i Härnösand kollapsade. Närmare 30 meter betong och brädor brakade ihop på cirka 15 meters höjd. På marken väntade stenkross och hårt packat grus.

Att någon ska kunna överleva ett sådant fall verkar osannolikt. Att någon ska klara sig utan en enda benfraktur är snudd på otänkbart. Ändå var det just det som hände 18-årige praktikanten Daniel Jakobsson.

— Jag hade en enorm tur. Jag har hört att jag föll lika högt som två flaggstänger och jag landade mellan två uppstickande armeringsjärn. Kraschen var så hård att jag studsade upp från marken. Hjälmen sprack men jag klarade mig. Jag har faktiskt bara tagit en Ipren sedan olyckan, säger Daniel, vid sitt köksbord.

Under morgonen har han varit tillbaka på olycksplatsen. Det var jobbigt, förklarar han.

När Byggvärlden besöker Älandsfjärden är det vackert väder med klarblå himmel och en lugn vattenspegel. Och det är tyst. Skanskas omfattande bygge av Ådalsbanans nya sträckning, tvärs över fjärden, ligger i stort sett nere sedan olyckan. Kvar står två brofästen på var sin sida av fjärden.

Under det södra fästet syns resterna av olyckan. Polisen har spärrat av området och inget är rört sedan dess. Det är ett gytter av betongsmulor och brädsplitter. Daniel Jakobsson beskriver vad som hände den där olycksdagen.

— Vi var åtta stycken på brofästet. Vi skulle gjuta fast en bropelare. Plötsligt ser jag att det sviktar längst ut och i nästa sekund försvann marken. Jag hann tänka att jag måste skydda huvudet med armarna, säger han.

Efter fallet vart det tyst. Daniel kände att han kunde röra på sig och kröp fram till sin närmaste arbetskamrat för att se hur det var med honom. Han hade också klarat sig. För två andra arbetskamrater gick det inte lika bra. En 30-årig man dog direkt och en 50-årig man dog senare på sjukhuset. Enligt Daniel fanns det också människor under bron men de hann undan.

— Enligt en arbetskamrat knakade det i träbalkarna innan raset så de hann springa undan, säger Daniel Jakobsson.

För Daniel väntar nu vila och återhämtning. Men han hoppas på att få komma tillbaka snart.
— Jag vill inte vila för länge och har inte avskräckts. I sommar ska jag sommarjobba för Skanska och i höst ska jag praktisera ännu mer. Hittills har det varit en jättebra praktik trots olyckan. Fast ska det gjutas betong så stannar jag just nu helst på marken. Det har jag sagt till om, förklarar han.