I höstas skrev min kollega Eric Ödling en krönika här i Byggvärlden, ”Det ska vara lätt att göra rätt”, på temat korruption och mutor i byggbranschen. Han redogjorde på ett föredömligt sätt kort och koncist om korruptionens skadeverkningar på samhället, företagande och rättvisa. Han pekade dels på de straffrättsliga riskerna men även på de affärsmässiga dito som det innebär för t ex en byggare att befatta sig med mutor.
I min roll som Compliance Officer på byrån var det inte utan att jag kände en viss stolthet över att ha en så kunnig advokat i AG:s led och jag stärktes än mer i min övertygelse om att korruption enbart är av ondo och något vi alla ska försöka bekämpa.
Årets första sex veckor tillbringade jag i Indien tillsammans med familjen. Spännande och välgörande på alla sätt och vis. Vi bodde hela vistelsen i en bambuhydda på samma hotell och jag blev rätt tjenis med ägaren Rajiv som var en sann entreprenör.
En kväll satt jag och Rajiv kvar själva efter middagen, tog ett par Kingfisher och jag tänkte att jag skulle höra med honom om den påstådda fruktansvärda situationen med den väl utbredda indiska korruptionen. Den borde rimligen, enligt min svenska Compliance/PK-hjärna, skapa enorma orättvisor, stoppa upp många affärsmöjligheter, förpesta samhället i största allmänhet och vara ett ständigt elände för en stackars hotellägare som Rajiv.
Döm av min förvåning då jag menande ställde frågan – ”And how is the corruption affecting your business?” och fick svaret – ”It works just fine –corruption it is the best system!”.
Rajiv berättade att han framgångsrikt drivit sitt hotell och en drös med andra sidoverksamheter i närmare 20 år och aldrig någonsin betalat en endaste rupie i skatt. Då jag undrade hur detta var möjligt med banklån, tillstånd, anställda, etc. etc. menade han att det möjliggjordes av systemet med korruption. Han kom från mycket enkla förhållanden och hade aldrig fått banklån etc. då han drog igång sin verksamhet för 20 år sedan om det inte varit för möjligheten att gå runt systemet med hjälp av att muta banktjänstemän, myndigheter etc. Han hade aldrig kunnat bli den lyckade entreprenör och gode samhällsmedborgare han är i dag och bidra till många familjers försörjning, sponsra lokala skolan och donera pengar till soppkök etc.
Då jag menade att flera dessa verksamheter skulle kunna finansieras av staten om Rajiv betalat sina olika skatter skrattade han lite broderligt och menade att det hade de inte alls, skattepengarna hade ju förstås hamnat i någon mutkolvs ficka på vägen och så hade det inte blivit någon ommålning av skolan eller gratis mat till de fattiga på tempelfestivalen.
Efter denna omruskning av min svenska PK-själ var jag tvungen att läsa på lite. Det visade sig att Indien inte är i närheten av ha ett system med välfärdsstat som Sverige. Stora delar av offentlig service som skolor, tempel, barnhem, fattighem, sjukhus etc. drivs i privat regi. Mindre än 5 % av indierna betalar inkomstskatt, ja 5 %. Det är oerhört administrativt komplicerat att betala skatt om man så skulle vilja försöka.
Så det är klart, i avsaknad av annat fungerande system, så kan man förstå att Rajiv och kanske flera andra indiska entreprenörer ser korruptionen som det just nu bästa tillgängliga alternativet.
Vi kan vara tacksamma över att vi i Sverige har mycket väl fungerande regler och system och att det faktiskt är relativt ”lätt att göra rätt”. Vi behöver inte ta korruptionen till hjälp.
Läs gärna Erics artikel igen här: https://www.byggvarlden.se/det-ska-vara-latt-att-gora-ratt-105959/nyhet.html
