– Branschen är dålig på att samla information och på så sätt lära av tidigare olyckor, det säger Håkan Sundquist, professor emeritus i brobyggnad vid Kungliga tekniska högskolan, KTH.
Att det går fel under själva gjutningen, som vid olyckan i Ludvika, är inte ovanligt, menar han.
Han anser att branschen är dålig på att följa upp och samla in information vid den typen av olyckor.
– Det som händer är att man måste göra om arbetet och lider ekonomiska sviter. Ofta görs en överenskommelse innan det hamnar i tinget. Tyvärr glöms alla papper bort och det finns inte mycket sammanställt. Det är ett väldigt dåligt lärande, ingen tar till sig informationen varför det blev som det blev.
Varför tror du att det blir på det sättet?
– En förklaring kan vara att det är en bransch med många underentreprenörer och fler led. Även om huvudentreprenören har lärt sig sin läxa, så är det inte säker att alla underentreprenörer har gjort det. Det är ett stort problem som jag ser det.
Vad krävs för att minska den typen av olyckor?
– Tydligare regler och bättre återföring av erfarenheter och kunskap inom byggbranschen.
Vad är din uppfattning om olyckan i Ludvika?
– Nu har jag inte studerat den oingående, men jag vet att det finns en del som försvårar arbetet, till exempel att bron inte är rak och att den går över en järnväg. Lyckligtvis fick ingen allvarliga skador och det är sällan det sker. Dödsolyckor är ovanliga.
Ett exempel, som fick allvarligare följder, är när en formställning kollapsade vid Ådalsbanans brobygge över Älandsfjärden år 2008. Då miste två personer livet.
Den allvarligaste olyckan i Sverige tog 18 arbetares liv. Det var 1939, när Sandöbron i Ångermanland rasade när han höll på att bygga den. Det långa träspannet som bron skulle gjutas på gav vika för trycket från betongen.
