Bland cheferna i TCO:s studie var löneskillnaden så stor som 10 000 kronor i månaden för dem som bytt jobb ofta, jämfört med mångårigt trogna medarbetare. Chefer och projektledare hade störst utbyte av att byta arbetsplats.
Yngre, högutbildade män hör till dem som oftast byter jobb. De har generellt högre utbildning än de personer som stannar kvar längre på sina arbetsplatser.
En tredjedel av dem som bytt jobb uppgav lönen och ”trött på arbetsuppgifterna” som främsta skäl. Andra skäl som nämndes var missnöje med chefen, risk för uppsägning eller den psykosociala arbetsmiljön.
Att vilja men inte ha möjligheten att byta jobb eller yrke har däremot negativa effekter på hälsan. De som känner sig inlåsta på sin arbetsplats tenderar att få dålig hälsa i större utsträckning än andra. Mellan 15 och 20 procent av de tillfrågade i studien som vill byta jobb uppger att de inte kan göra det. Vanligaste orsaken är otillräcklig utbildning för yrket man vill söka sig till eller brist på arbetstillfällen på orten där man bor.
TCO:s utredare pekar på att omsättningen av jobb är 20 procent av den totala sysselsättningen i Sverige, det vill säga att vart femte jobb skapas eller försvinner varje år. Det sker främst genom strukturomvandlig inom arbetsplatserna, snarare än genom att nya jobb skapas eller försvinner.
Undersökningen gör tydlig skillnad mellan frivilliga jobbyten och ofrivilliga, där en anställd förlorat jobbet och tvingas söka nytt. Studien gäller frivillig rörlighet där individer själva väljer att söka sig vidare.
TCO:s undersökning genomfördes genom att enkäter skickades ut till tusen personer mellan 35 och 59 år. Enkäten gick ut till två grupper: personer som arbetat på samma arbetsplats de senaste tio åren och personer som bytt arbetsplats två, tre eller fyra gånger under samma period.
