När det kommer till frågan om begränsning av antalet UE-led har Byggnads valt att göra (tillfällig?) ”halt”.
Frågan är dock fortsatt intressant från ett branschpolitiskt perspektiv.
När detta skrivs rasar en intensiv debatt om Byggnads propå att på bred front införa en begränsning av antalet UE-led. Byggnads har förslaget i den guide för offentliga handlingar man presenterade före jul sedan och i debatten såg det också ut som att man drev kravet i årets avtalsförhandlingar. På den punkten har dock Byggnads valt att göra (tillfällig?) ”halt”. Frågan är dock fortsatt intressant från ett branschpolitiskt perspektiv. Det gäller både i sak och i form. Från Byggföretagens sida har man valt att tillsammans med specialistföretagen gå ut i stora annonser mot UE-ledsbegränsningar men som också har tydlig udd riktad mot Byggnads som fackförbund.
Den som sneglar mot Norge kan konstatera att där har parterna valt en annan väg. För att stävja fusk och kriminalitet har man ingått överenskommelser som bygger på att man gör egna åtaganden med syfte att stävja fusk och kriminalitet inom byggbranschen. I flera fall har detta även skett i samspel med offentliga myndigheter, bland annat 2015 och 2020 när man tecknat frivilliga överenskommelser om att begränsa antalet UE-led.
Pudelns kärna
För Veidekke, som tillämpat begränsning av antalet UE-led till 2 sedan 2014 i Norge och 2016 i Sverige, ger den pågående debatten ett märkligt intryck. Ingen, allra minst Veidekke, påstår att UE-ledsbegränsningar löser alla problem. Man kan snarare se åtgärden som ett av flera nödvändiga ”trafikmärken”. Frågan bör ses i ljuset av fuskets grundläggande karaktär som primärt finns i bemanningsledet av produktionskedjan.
Veidekkes fördjupande bolagsutredningar visar att problemen sällan finns hos HE eller UE 1. Problemet med fusk uppträder i led 2 (och fortsatt nedåt om flera led tillåts) och är närmast uteslutande kopplat till ”armar och ben”. Om UE 2 baserar sin bemanning på utländska (utomnordiska) yrkesarbetare med låg eller obefintlig facklig organisationsgrad är träffen på fusk närmast 100 procent. Det gäller oavsett om företagen är svenska AB eller utlandsregistrerade, om man är medlemmar i Byggföretagen eller har hängavtal eller om man är knuten till någon av specialistföretagens arbetsgivarorganisationer. Detta är pudelns kärna. Som debatten inte förhåller sig till.
Gäller endast vertikalt i Norge
Den norska erfarenheten, som finns belyst i akademiska studier och även bekräftas av arbetsgivarnas intresseorganisationer, visar att begränsningar av UE-led ökar överblicken på arbetsplatsen och underlättar andra typer av administrativa kontroller. I den norska debatten saknas röster som påstår att UE-ledsbegränsningar slår undan fötterna för de mindre och medelstora företagen. Begränsningen gäller nämligen endast vertikalt. HE kan engagera ett godtyckligt antal UE 1, som i sin tur kan engagera ett obegränsat antal UE 2 men då i horisontellt led under eget ansvar.
I de annonser som Byggföretagen och specialistföretagen just nu publicerar i affärspressen understryker man förvisso att man ”står upp för sund konkurrens” och att man har fokus på att ”bekämpa fusk i alla delar av leverantörskedjan”. Bra så men synd då bara att man inte passar på att presentera ett antal egna förslag eller åtaganden. Istället pekar man mot myndigheterna som man, förvisso helt korrekt, menar borde göra mer.
Med rättigheter följer ansvar
Det kan i sammanhanget vara värt att påminna om vad som är själva grundbulten i den så kallade svenska arbetsmarknadsmodellen. Den innebär att staten överlämnat till parterna att ”reglera villkoren” på arbetsmarknaden. Med denna rättighet följer också ett ansvar att säkerställa att villkoren efterlevs via ”övervakning och kontroll”. Som tyvärr har mycket i övrigt att önska. Jag är ledsen att jag behöver påpeka det men fusk med löner, sociala avgifter och inkomstskatter hittar man inte genom att följa data över inloggningen på våra arbetsplatser eller ens genom bättre rutiner för inskrivning av individer och företag. Fusket kontrolleras via skrivbordsanalyser av uppgifter från årsredovisningar, utstationeringsregistret, ID 06, Fora och Lösen.
Något år före pandemin gjorde Byggföretagen en bred ansats att ta tag i problemen. Jag minns som igår en konferens norr om Stockholm som summerades med orden, ”om fem år ska det ha samma status att vara medlem i Byggföretagen som Advokatsamfundet”. Det är fortfarande en alldeles utmärkt ambition som jag gärna skulle vilja se manifesterad i en annonskampanj.
/Lennart Weiss,
kommersiell chef på Veidekke
