Moses skulle rädda Venedig undan havet, men nu skakas det stora byggprojektet av en mutskandal.
Venedigs borgmästare och över trettio andra personer är gripna misstänkta för att ha tagit emot mutor för 25 miljoner euro, skriver tidningen Svenska Yle.
Projektet att bygga en vattenbarriär som ska skydda Venedig är Italiens största offentliga byggprojekt och går löst på 5,5 miljarder euro. Projektet förkortas MOSE, Modulo Sperimentale Elettromeccanico, och kallas för Moses.
Nyligen slog de italienska myndigheterna till med massgripanden efter tre år av förundersökningar. Över 30 personer är gripna, bland annat har stadens borgmästare, Giorgio Orsoni, försatts i husarrest anklagad för olaglig finansiering av politiska partier och för missbruk av allmänna medel.
Projektet inleddes år 2003 av den dåvarande guvernören för Venedigregionen, Giancarlo Galan och godkändes av premiärminister Silvio Berlusconi. Galan var Berlusconis kulturminister och hör till de huvudmisstänkta.
I fjol greps redan Giovanni Mazzacurati i spetsen för byggnadskonsortiet som uppför det avancerade systemet med 78 vattenbarriärer vid de tre havsinloppen till Venediglagunen.
Venedig sjönk 28 centimeter under 1900-talet och har dessutom glidit österut. Vid flod ligger delar av staden sedan lång tid under vatten. Tillförseln av grundvatten och metangas runt lagunen bidrar till stadens kamp mot tiden.
De fyra första portarna uppfördes ifjol bland annat vid infarten vid Lido. De består av stora metallådor där man pressar in tryckluft så att de stiger upp ur havet när havsnivån hotar att stiga för mycket. Det blockerar vattenflödet från havet och hindrar det från att tränga in i lagunen.
De mobila portarna väger 300 ton och är 28 meter breda och vilar på stora staplar av stål och betong på bottnen av havsinloppen.
Lagunportarna är en ingenjörsbragd som har involverat otaliga företag, myndigheter och organisationer. Mutorna har betalats för lukrativa kontrakt i barriärprojektet.
Svenska Yle skriver också att en av åklagarna i fallet, Carlo Nordio, säger att lokala affärsmän och politker hade skapat ett sofistikerat system för att avleda pengar till mutor. Där ingick bland annat svarta konton i Schweiz och San Marino. Affärsmännen utnyttjade falska räkningar och konsultkontrakt för att komma åt allmänna medel som riktades som mutor till politikerna. Enligt Nordio behöll politikerna pengarna eller använde dem för att finansiera sina politiska kampanjer.
