Avtalat vite kan begränsa din rätt till skadestånd

Förseningsviten är frekvent förekommande i avtalen inom byggbranschen. I AB och ABT (kap 5 § 3) framgår att avtalat vite är en exklusiv reglering av beställarens rätt till ersättning för dröjsmål; beställaren kan inte erhålla mer (eller mindre) ersättning för förseningen. Vite kan även avtalas utgå vid andra kontraktsbrott. I det mål som HD avgjorde hade en entreprenör kvitterat ut en huvudnyckel till ett bostadsbestånd. Av kvittenslistan framgick att om nyckeln inte lämnades tillbaka skulle ett vite om 15 000 kronor debiteras. Entreprenören slarvade bort huvudnyckeln. Att byta lås till samtliga aktuella lägenheter kostade dryga 170 000 kronor. Låsbytet bekostades av ett försäkringsbolag. Försäkringsbolaget krävde tillbaka hela beloppet av entreprenören. Entreprenören invände att entreprenören endast var skyldig att utge ersättning med 15 000 kronor medan försäkringsbolaget ansåg att den aktuella vitesklausulen inte begränsade entreprenörens skadeståndsskyldighet. Tingsrätten höll med försäkringsbolaget. Enligt tingsrätten skulle alltså entreprenören betala 170 000 kronor, i stället för 15 000 kronor. Hovrätten ändrade på tingsrättens beslut och fann att entreprenören endast var skyldig att betala 15 000 kronor. Målet överklagades till HD. Frågan om en vitesklausul är begränsande eller ej har varit föremål för omfattande juridisk diskussion. För det fall att AB eller ABT är avtalat råder det som sagt inga tvivel om saken gällande dröjsmål: vitesklausulen är begränsande. Men hur ska saken bedömas när det i avtalet inte framgår annat än att ett belopp ska utgå för ett kontraktsbrott? Jag anser att om inte annat anges i kontraktet än att visst belopp ska utgå vid ett kontraktsbrott så är det en begränsning. I annat fall bör annat framgå av kontraktet. Jag anser att AB och ABT varit ”övertydlig” i sin reglering. Någon sådan naturlig och generell regel ville dock inte HD slå fast. HD kom i och för sig fram till att i detta fall var klausulen om 15 000 kronor begränsande, men med hänsyn till vissa omständigheter i målet. HD uttalade att en vitesklausul kan fylla olika funktioner och förhållandena varierar, vilket i sig är riktigt. Men med det som argument ville inte HD slå fast att en vitesklausul generellt sett utgör en begränsning av rätten till skadestånd. Detta innebär att om inte AB eller ABT är avtalat och entreprenör och beställare kommer överens om en vitesklausul för till exempel dröjsmål, eller att vite ska utgå för annat kontraktsbrott, bör det framgå av vitesklausulen om den begränsar rätten till skadestånd eller ej.