Båda branscherna är mansdominerade och riskfyllda. Ändå har gruvindustrin och byggsektorn gått åt olika håll, skriver Byggchefernas ordförande Jeanet Corvinius.
Att jämföra branscher är alltid knepigt. Förutsättningarna är sällan likadana. Men jag tror att vi ändå borde göra det lite oftare. Hur har andra sektorer, som påminner om samhällsbyggnad, hanterat samma frågor som vi?
Till exempel har Sveriges gruvindustri alltid haft två stora likheter med byggbranschen: den har varit extremt mansdominerad och haft svåra problem med olyckor.
I dag verkar det vara lite annorlunda. I gruvindustrin. Den har fortfarande sned könsfördelning, men andelen kvinnor uppges ha stigit från 6 till 17 procent mellan 2005 och 2019 (medan byggindustrin har gått från cirka 8 till 10 procent på tio år). Samtidigt har antalet gruvolyckor minskat rejält, och dödsolyckor blivit ytterst ovanligt, medan vi inom samhällsbyggnad snarare gått bakåt. I statistiken över våra dödsolyckor har kurvan stigit från fyra dödsfall (2013) till fem (2015), sju (2017) och tolv (2018). Sedan 2019 har tio människor dött i vår bransch varje år!
Tre nycklar som höjer säkerheten
Så vad har gruvindustrin gjort? Häromveckan läste jag en artikel om det i tidningen Entreprenad. Där berättade Per Renman, arbetsmiljöchef hos Boliden, om tre nycklar för att höja säkerheten: att motverka machokulturen, att uppmärksamma bra beteenden och att prioritera ett gott ledarskap. Han beskrev också hur en öppen, inkluderande säkerhetskultur har fått medarbetare att alltid ha detta i åtanke. Tillsammans med flera egna, konkreta insatser för att höja säkerhetstänket har det gjort skillnad.
Det var hoppfullt att läsa. Inte bara för att gruvindustrin har visat att olyckor kan förhindras. Den har dessutom gjort det med samma metoder som vi inom samhällsbyggnad har börjat jobba med.
Lyft och lär av goda exempel
Byggcheferna har länge lyft fram just machokulturen som ett hinder i säkerhetsarbetet. Vi är säkra på att olyckorna kommer att minska om vi tillsammans hjälps åt med att lyfta fram (och lära av) de säkra beteenden som INTE leder till olyckor.
Vägen dit går via ett modernt ledarskap, där vi tar hand om varandra och ingen vill tumma på säkerheten. Det är livsnödvändigt att vi på riktigt sätter säkerheten i första rummet, trots alla andra frågor som vi behöver hantera i dessa kristider. Ekonomisk överlevnad får aldrig vara viktigare än människors liv.
Men självklart finns ju tydliga skillnader mellan branscherna. Som regionchef på ett entreprenadbolag vet jag mycket väl hur komplex frågan är, och hur många fler medarbetare vi har. Att ha total koll på säkerheten är svårare på tillfälliga projektplatser än i en mer stationär arbetsmiljö. Men jag köper inte riktigt den förklaringen ändå: även om våra arbetsmiljöer förflyttas kan väl säkerhetstänket vara konstant? Trots allt gör vi ju ungefär samma sak gång på gång.
Genom Byggchefernas och Byggnads initiativ Stoppa machokulturen har många andra branscher hört av sig till oss för att få inspiration i mångfaldsfrågor. De har sett hur samhällsbyggnadssektorn jobbar för en schystare kultur och har velat göra samma sak. Kanske är det nu vår tur att lyfta blicken? Vad kan vi i våra byggprojekt lära oss av hur andra jobbar med säkerhet? Att vara ödmjuk och nyfiken är en säker väg till kunskap.
/Jeanet Corvinius,
ordförande, Byggcheferna
