Att vara besvärlig kan kännas jobbigt, men i slutändan det är resultatet som räknas.
Fakturor, specifikationer, dagböcker, körsedlar och ÄTA-listor. Är det så mycket att begära? Ja det kan det nog vara inser jag efter att så smått ha terroriserat mina klienter i jakt på underlag under ett par veckor. Det gör att jag ibland kan känna mig lite jobbig gentemot mina uppdragsgivare när jag utför mitt jobb. Vi anlitas ofta för att lösa problem och ibland måste vi, för att göra just vårt jobb och lösa problemen, vara lite besvärliga.
Det är helt naturligt att det för någon som varit nära involverad i ett projekt framstår som självklart att saker förhåller sig på ett visst sätt. Ibland kan det säkert kännas som att vi jurister ifrågasätter klientens verklighet och letar hål där klienten inte tycker att det finns några. Men det är precis det som motparten kommer att göra och vårt jobb är att se till så att vi är så starka i vår argumentation som möjligt.
Vårt jobb handlar inte om att bli övertygade av våra klienter om rättmätigheten av deras krav utan att övertyga motpart, skiljenämnd eller domstol om att vår klient har rätt. Så vi jagar underlaget av goda anledningar. För att övertyga med sitt case, och få motparten att känna sig osäker på sitt, krävs oftast att man visar sin starkaste hand och det ess man då söker kan finnas där bland tre år gamla fakturor.
Därför jagar jag underlag. För att utfallet ska bli så bra som möjligt. För det är ju så att vi behöver styrka, underbygga och utveckla våra krav på exempelvis ersättning för utfört arbete för att maximera våra chanser till ett lyckat avslut på en tvist. Vi behöver så mycket som stödjer vår argumentationslinje som möjligt och för att få reda på vad som finns av värde krävs det att vi går igenom allt det material som finns. Det gäller även om det ibland kan vara ett mycket omfattande arbete.
Jakten kan gå genom verifikat på beställningar via oläsliga handskrivna dagboksblad, genom Excelsammanställningar fyllda med VVS- ÄTOR, via körsedlar utvisande frakt av singel för att där, i fakturaunderlaget från 2016 hitta det – det som obestridligt bevisar att vår klient har rätt till begärd ersättning. Och det är därför jag ringer och tjatar om det där bortglömda, dammiga och tråkiga underlaget. Underlaget som kan göra skillnaden mellan ett tappat krav och ett vunnet anspråk.
Men jag vet, det känns som att det är få personer som är intresserade av tre år gamla fakturaunderlag. Det är väl vi entreprenadjurister föreställer jag mig. Arkeologer är ju i och för sig intresserade av gamla dokument men jag misstänker att fakturaunderlag från 2016 inte riktigt är gammalt nog för att få det att kittla till hos någon arkeolog.
När jag var yngre var jag mycket intresserad av historia och jag föreställde mig mitt framtida yrkesliv lite som Indiana Jones, arkeolog på jakt efter artefakter i någon avlägsen djungel.
Nåväl en faktura från år 2016 som hittades i ett dåligt belyst arkiv i Bromma och som styrker en beställning av ytterligare 34 eluttag får vara min heliga graal. I vart fall när det gör att jag kan ringa klienten och, istället för att be om ytterligare underlag, kan meddela att vi nu har ett starkt case och att klienten kan se med tillförsikt på våra chanser. Då var jakten och känslan av att vara till besvär värt det. Det är nästan att man känner sig som Indiana Jones.
Sverker Eriksson
