Idag avslutades den europeiska arbetsmiljöveckan med en så kallad Arbetsmiljöriksdag på Nalen i Stockholm. Veckans tema har varit riskbedömningar och myndigheten valde att för andra året i rad rikta in sig på byggföretag med färre än 50 anställda. Dessa företag är dels drabbade av många olyckor, dels har de många yrkesmän som arbetar på sätt som gör att kroppen tar stryk.
Inspektörerna hann med 1440 besök som resulterade i 925 påpekanden — eller inspektionsmeddelanden som den korrekta termen lyder. Det är 64 procent. Förra året gjordes marginellt färre besök men slutsatsen när de två åren mäts mot varandra är att ingenting hänt.
— Det är inte ett bra resultat, var Mikael Sjöbergs kortfattade bedömning.
Erfarenheterna från undersökningen är att företag med mindre än 20 anställda har stora svårigheter med att komma igång med riskbedömningar. De ryggar för att ta itu med ytterligare en hög blanketter från staten och, tror Mikael Sjöberg, de överskattar krångligheten.
Generaldirektören vill vara en magister: både sträng och undervisande — det är de två roller Arbetsmiljöverkets ska spela gentemot företagen. Men Mikael Sjöberg önskade att riskbedömningen skulle utvecklas till självklara omdömesfrågor hos var och en. Han exemplifierade:
— En byggjobbare kan ta risker på ett tak. När han kör hem sätter han på sig säkerhetsbältet. Och även om rattfylla var tillåtet i Sverige skulle folk inte dricka och köra. Det är frågor vi tagit till oss med hjärtat.
Arbetsmiljöriksdagens talman, John Chrispinsson, undrade i vilken utsträckning krisen påverkat säkerheten i de små byggföretagen.
— Jag kan inte ge ett rakt svar. Det är mindre tryck i branschen, det kan ge en lägre risknivå. Å andra sidan finns företag på fallrepet som kan vara beredda att ta större risker.
Och vad bör göras?
— Man ska vissla av glädje på väg till jobbet, ansåg riksdagsman Lennart Levi, C, den riktiga riksdagens ålderman.
— Det är då man har en arbetsmiljö som är hälsosam och där folk gör bra ifrån sig.
Det politiska temat var att arbetsmiljö är en viktig faktor för de svenska företagens konkurrenskraft och ett i högsta grad ömsesidigt intresse för alla parter.
Samtidigt tillstod politikerna att det var ett problem att den sämsta arbetsmiljön ofta återfinns i kvinnodominerade yrken inom vård och omsorg där det offentliga är arbetsgivare. Det problemet fick som väntat två politiska lösningar utifrån höger-vänsterskalan: privatisering respektive mer pengar och makt åt de anställda.
