Är ökad konkurrens rätt medicin för byggbranschen?

I praktiken är frågan betydligt mer komplex. Vi ser sällan renodlade roller mellan köpare och säljare utan kunden är ofta involverad i design och beslutfattande. Vi ser olika lokala marknader där en blandning av lokala, regionala och nationella beställare och leverantörer, materialleverantörer och maskinuthyrare verkar. Vi har konkurrensutsatta inköp av de olika tjänster och varor som tillsammans skapar slutprodukten. Men konkurrens på delnivå ger inte självklart önskad effekt på helheten. I en stor andel projekt är beställaren en engångs- eller sällanköpare. Större projektutvecklare har sin stora värdetillväxt i projektens tidiga skeden vilket inte självklart ger incitament för att driva och kräva utveckling i projektens senare skeden. (Att branschens affärsmodeller i så hög grad fokuserar på att flytta risk mellan parter är kanske inte så svårt att förstå.)

Det är en vanlig uppfattning att konkurrensen i byggbranschen är ofullständig, svag och behöver förbättras (Konkurrensverket 2018). Så vilken information är det som köparen saknar och varför?

Projektens planering, kalkylering och ekonomistyrning i regel uppdelad på olika parter som avlöser varandra under projektets gång. Vid varje överlämnande förloras information och historik. Mycket av projektens information bärs upp av individer och dokumenteras inte på ett spårbart sätt. Vi menar att branschen saknar standardiserade processer där en huvudprocess delas upp i underliggande typprocesser med resurssatta aktiviteter och som stödjs av gemensamma arbetssätt i gemensamma planerings- och kalkylprogram. (De kalkylverktyg som finns på marknaden utgår i huvudsak från 1983 års byggdelstabell trots att BSAB 1996 lanserade en ny version)

Om kalkyl handlar om att bryta ner helheten i mindre delar så handlar ekonomistyrning om att beräkna delars påverkan på helheten. Men för att kunna föra över information mellan verktyg krävs att informationen är sorterad enligt samma struktur (arbetssätt). Enligt vår erfarenhet sker mycket planerings- och ekonomiarbete i individuellt utformade Excell-ark och endast delar av informationen kommer in i gemensamma verktyg där informationen blir spårbar.

Inför produktionen tar entreprenören fram en kontokalkyl (lagkrav) som sorterar på enhet såsom betong, armering, el-entreprenad, gipsskivor och som därmed bara fångar en mindre del av all information som under projekteringen upparbetats i byggdelskalkylen. Vid projektavslut kan man se att man har övertrasserat betongkontot men inte var i produkten och varför. Om entreprenören är köpt på fast pris är slutkalkylen en affärshemlighet, vid löpande räkning kan beställaren be entreprenören redovisa en slutlig byggdelskalkyl. Men avsaknaden av standardiserade arbetssätt gör det svårt att veta vad kalkylen faktiskt säger. Detta är problematiskt både i samspelet mellan företag och internt i respektive företag. Vid benchmarking riskerar jämförelsetal bli direkt missvisande och branschen som helhet har svårt med erfarenhetsåterföring av både framgång och misslyckande.

Vi menar att det är helt avgörande för byggbranschens konkurrenssituation och utveckling att ta kontroll över projektens informationsflöden. Bristen på transparens och oförlåtande system öppnar dessutom dörren för ekonomiska oegentligheter och kan också förklara uppfattningen att varje projekt är unikt – trots att stora delar av allt som produceras utgår från tidigare framtagna lösningar. Vi menar att detta kanske säger mer om avsaknaden av gemensamma informationsstrukturer än om slutprodukten.

Därmed är vi tillbaka där vi började: Bristen på transparens och relevant information möjliggör inte en väl fungerande konkurrens i branschen och vi får inte fram ”rätt” pris genom effektiviseringar, innovation och partnerskap i leverantörsleden. Eftersom branschen som helhet har en låg vinstmarginal och hög andel konkurser tror vi att en bättre konkurrens gynnar hela branschen och inte bara beställarsidan.

Vår slutsats är att byggbranschen med sin stora andel sällan-beställare och tillfälligt sammansatta leverantörskonstellationer behöver hjälp att utveckla konkurrenshöjande strukturer. Vi efterlyser därför ett offentligt initiativ i samarbete med branschens organisationer och akademin genom ett institut för projekt- och affärsstyrning med ett långsiktigt uppdrag att ta fram och förvalta standarder och arbetssätt för processer, styrning och affärsmodeller. Institutet kan regelbundet utföra benchmarking och dela resultaten öppet.

Ur detta menar vi att mer riktade och konkurrenshöjande urvalsmekanismer kan växa fram till nytta för alla berörda parter och samhället som helhet, och vi kan lägga alla överförenklade idéer om konkurrens i byggbranschen bakom oss.
 

Professor Christian Koch
Chalmers Tekniska Högskola;
byggproduktionsledning vid avdelningen för construction management

Urban Werner
Konsult
Partnering, affärs- och organisationsutveckling