En politisk övertro på CCS (Carbon Capture and Storage) riskerar att fördröja en nödvändig omställning från fossila bränslen. Det finns en tendens att politiker från olika partigrupper i desperation och av okunnighet kastar sig över CCS som det som löser alla knutar.
CCS lagring i norska tomma oljeborrhål är en genialisk norsk affärsidé. Först utvinner man olja med de konsekvenser det historiskt har fört med sig med stora utsläpp av växthusgaser. Sedan säljer de in för dyra pengar att länder kan utnyttja de tomma borrhålen till att lagra sin koldioxid. CCS har kritiserats eftersom den riskerar skjuta upp minskad användning av fossila bränslen på framtiden. Vad stimulerar svensk industri till att sluta utnyttja kol, gas och olja när CCS-teknik åtminstone delvis kan balansera industrins koldioxidutsläpp? CCS får med andra ord inte användas för att ersätta fossila utsläppsminskningar.
CCS-tekniken tillämpas sedan länge i Nordsjön för de norska oljeplattformarna, men då inte av miljöskäl utan CO2 används för att underlätta att få upp oljan ur jordskorpan, det vill säga som ett sätt att pressa fram ytterligare olja och gas. När det gäller utsläppsrätter skulle priset enligt Filip Johnsson professor i uthålliga energisystem vid avdelningen för energiteknik på Chalmers tekniska högskola, behöva vara runt 100 EUR per ton vilket ska jämföras med aktuellt pris på 26,88 EUR per ton CO2 för 2019.
För att fånga in och omvandla CO2 till flytande form kräver CCS-tekniken mycket energi framförallt vid omvandlingsskedet. Mycket av klimatnyttan förloras då av den stora åtgången av värdefull energi. För Sveriges del krävs det dessutom långa transporter med fartyg till Nordsjön.
Den teknik som snarare bör prioriteras med statligt stöd och finansiellt stöd är BECCS (Bio Carbon Capture and Storage). För biobaserad kraftvärme kan bio-CCS vara en av några intressanta lösningar som möjliggör till negativa utsläpp av koldioxid. Biomassa som skog eller spannmål fungerar som kolsänka men bara under dess tillväxt. Den utgör också en förnyelsebar energikälla i bioeldade kraftvärmeverk. I olika industriella processer förbränns biomassa varvid den bundna koldioxiden återgår till atmosfären. Detta utgör en del av kolets kretslopp det vill säga den naturliga kolcykeln. Användandet av biomassa som material- eller energikälla innebär i princip att ingen koldioxid tillförs atmosfären. Med bio-CCS kan tekniken utnyttjas ytterligare vilket innebär att koldioxid från punktutsläpp såsom etanolfabriker, pappersmassabruk eller bioeldade kraftverk, infångas och lagras enligt bio-CCS. Här får man avväga kostnader med den förväntade klimatnyttan med negativa utsläpp.
Politiker lägger gränslösa förhoppningar på näringslivet. Men det är alltid slutkund som till slut står för notan. Om politiker inte lyckas hitta rättvisa sätt att fördela kostnaderna för att rädda klimatet, riskerar de sociala klyftorna vidgas ännu mer. Här kommer det krävas tydlig och ökad information som vanliga medborgare förstår och accepterar. Politiska miljöbeslut med nationella höjda skatter som till slut riskerar att inskränka den enskildes välfärd, ekonomi och sociala rättvisa måste behandlas varsamt och med klokhet. Besluten bör vara EU-övergripande och måste ges rimlig övergångstid så att en godtagbar omställning kan ske. Miljö- och rättviseforskare varnar för om detta inte följs kan det finnas risk att det kan bildas okontrollerade protestgrupper även i Sverige motsvarande de gula västarna i Frankrike. Detta kan försena annars välgrundade klimatåtgärder.
Biologen Rachel Carlson med boken ”Tyst vår” skrev redan 1962 att människans spridning av giftiga ämnen i naturen till slut skulle förstöra planeten. Till detta måste vi nu addera människans påverkan av spridningen av CO2. Världens utsläpp av CO2 kan i dag liknas vid ett ”massförstörelsevapen” men med den stora skillnaden att det är ett ”vapen” som smyger fram i slow-motion som inte märks på samma sätt men riskerar att få samma långtidseffekter. Bio-CCS kan vara ett bidrag att förhindra denna utvecklingsspiral.
Johnny Kellner
