Nyligen avgjordes Melodifestivalen, detta udda och i ärlighetens namn mycket märkliga fenomen. Jag har egentligen aldrig varit någon större följare av detta spektakel, men när jag nu var sittande i fjällstugan blev det ofrånkomligt att spendera lördagskvällen precis som 3,23 miljoner andra svenskar. Och svaret på frågan är nej, rätt låt vann inte, enligt mig.
Mina reflektioner är att den tävlingen är en väldigt långdragen historia med otaliga omröstningsomgångar, genialt grepp från produktionsteamet gällande spänningsbyggnad men tvivelaktigt ur ett upplevelseperspektiv.
Något jag dock funderade på var den utländska juryns röstningar, det ter sig som om Sverige tar processen med att få fram ett bidrag som accepteras internationellt, VÄLDIGT seriöst. Nyfiket lagd som jag är var jag tvungen att göra lite research. Det visade sig att detta var en del i en utvecklingsprocess, där Sverige under ett antal år presterat svagt internationellt i tävlingen, projektgruppen (antar jag) samlades för att gemensamt utreda rotorsaken, varför presterar vi dåligt? Och kom då gemensamt fram till att det utländska konsumtionsmönstret kanske inte helt matchar det svenska varpå en interaktion i ett tidigare skede med just det internationella konsumtionsmönstret måste till. För att kalibrera detta bjöds således juryn in och vips hade inte bara en åtgärd med solkar koppling till ständig utveckling uppnåtts utan som en bonus hade även projektgruppen skapat ytterligare ett spänningsmoment för alla miljontals tv tittare.
Och något i mig gillar det här. Väldigt mycket. Det kan såklart vara för att jag är lite yrkesskadad, men det osar Lean och ständiga förbättringar över detta. Tankarna sveptes genast iväg kring hur vi skulle kunna applicera samma metodik i samhällsbyggnad.
Skulle privata projektutvecklare kunna samla slutkunden (dvs köpare) i en referensgrupp, dessa skulle således kunna dela ut poäng på allt ifrån gestaltning, till produktionsmetod etc. Detta görs självfallet till viss del i diverse samråd osv i planprocessen. Men finns det en utvecklingspotential?
Eller skulle materialleverantörer kunna bjuda in entreprenörer för att visa fyra olika alternativ på hur deras insamlade FoU medel skulle kunna spenderas och således betygsättas av dem som defakto skall realisera nyttan oavsett satsning.
Jag upplever att denna metodik används ofta gällande arkitekttävlingar men det rör allt som oftast endast om gestaltning, tänk om vi kunde bredda scoopet och sikta in oss även på produkt, process och kanske kultur. Kan vi även på något sätt inkludera kulturarbetet, sammanhållning, sunda värderingar i produktionsmiljön och flytta kraften till dem som till syvende och sist betalar för spektaklet, tv-tittarna i melodifestivalens kontext och brukaren i vår samhällsbyggarkontext.
Ja, ni förstår min poäng, skulle vi kunna likt melodifestivalen, uppnå större framgång genom ökad transparens, skulle vi då kunna få fler 12-poängare tillsammans?
Jimmy Dahlström,
Chef Temporära fabriken Projekt
Ramirent
