”Allt var fel från början till slut”

Det är en februaridag, strax utanför Kalmar. En vanlig dag. Året är 2007. Fast dagen är inte helt vanlig. I industriområdet är det en storslagen fest med kinesisk prägel. Pappersdrakar och raketer flyger i luften. Kinesiska sångare uppträder för närvarande svenska politiker, näringslivsrepresentanter och journalister.

Näringslivsminister Maud Olofsson är också på plats. Hon håller ett tal. Enligt lokaltidningen Östran säger hon bland annat att det är ”dags för kineserna att komma hit. Kalmar har upplevt globaliseringen som ett hot, men nu ser vi de positiva effekterna.” Maud Olofsson pratar om det planerade utställningscentret och det ska visa sig att näringslivsministern, på en avgörande punkt, har fel. Fanerduns satsning kan två år senare knappast ses som en positiv global effekt.

Sagan om CEBEC börjar året innan, 2006. Det är då Kalmar kommun skriver ett avtal med den kinesiske affärsmannen Jinxing Luo. Kontraktet går ut på att ett enormt utställningscenter ska byggas. Till detta tillkommer bostäder för kinesiska investerare, och ett hotell. Kinesiska affärsmän ska här kunna möta europeiska likar, intresserade av kinesiska varor. Jinxing Lou och hans nybildade företag Fanerdun Group AB köper för ändamålet ett gammalt chokladlager i industriområdet Snurrom.

— Det är bara det att allt var fel, från början till slut. Jag skulle kunna skriva en bok om allt som hänt, säger Jörg Schultz, före detta IT-ansvarig på Fanerdun.

Jörg Schultz sades upp från företaget i februari i år, tillsammans med de två andra personerna som var anställda av Fanerdun i Kalmar. Han hade då varit anställd av företaget sedan augusti 2007.

— Jag anställdes för att bygga upp en plattform för e-handel med den kinesiska marknaden. Det var jättespännande och jag tog fram förslag. Men sedan började problemen rada upp sig, säger han.

Ett stort problem var att det inte gick att få tag på Jinxing Lou. Ett annat problem var att det inte kom några pengar att betala räkningar med. Jörg Schultz berättar att kommunens dotterbolag Industriparken, NCC och Swedbank alla är fordringsägare i dag. Och det handlar om miljontals kronor som inte har betalats ut.

— Fanerdun fick problem med att föra ut pengar ur Kina. Det var vad vi fick höra. Men som sagt, det gick inte att få tag på Lou och de andra kinesiska ledarna för att få mer information. Så där stod vi så småningom med en massa obetalda räkningar, säger Jörg Schultz.

Utöver de finansiella problemen kantades bygget av andra komplikationer. Arbetsmiljöverket stoppade bygget flera gånger under 2007 efter att ha hittat säkerhetsbrister. Bland annat utfördes arbeten på hög höjd utan fallskydd. Fanerdun ville också använda sig av kinesiska byggarbetare. Medier uppmärksammade dock snart att lönerna var avtalsvidrigt låga. Efter kraftiga protester från bland annat Byggnads lovade Fanerdun och Jinxing Luo bättring. Men i dag säger Jörg Schultz att allt var en röra.

— Kineserna kunde komma med detaljerade ritningar på hur investerarnas bostadshus skulle se ut. Men de hade inte skaffat bygglov. När hotellet bara var ett hål i marken kom en massa containrar med allt ifrån möbler till en massa madrasser. Allt det där låg ju sedan kvar. Till slut blev det bara en massa skräp av alltihopa. Och i Göteborg står det fortfarande en tom container som inte hämtats. Den tickar pengar, fortsätter Jörg Schultz.

Varför välja just Kalmar, av alla platser, om man från Kina vill skapa kontakter med Europa?
— I ärlighetens namn har jag inget svar på det. Det var en massa prat om att Sverige var ett stabilt land som varit i fred i 200 år och så vidare. Det var en massa svammel, säger Jörg Schultz.

En som låter lite mer positiv är Johan Persson (S), kommunstyrelsens ordförande, som var med om att skriva kontraktet.
— I grunden är vi positiva till etableringar. Men det förutsätter att räkningar betalas och lagar följs, säger han.

I lokalmedia har allmänheten kritiserat kommunen för att ha gett sig in i den här affären. Bland annat borde man ha kollat upp företagets ekonomi bättre. Johan Persson invänder:

— Är det kommunens sak att pröva affärsidéer? Jag tycker inte det. Och vad gäller ekonomin så följde faktiskt Swedbank med på vår första rekognoseringsresa till Kina. De hade inga invändningar. Och för övrigt hade inte revisorerna, som nyligen gjorde en granskning av hur kommunen skött affären, det heller, säger han.

Korrekt hanterat eller ej, situationen i dag är knappast munter. Fanerdun är skyldig kommunen 5,4 miljoner kronor. Jörg Schultz och de andra två anställda som i februari blev uppsagda har vardera tre obetalda månadslöner att kräva. I dag ligger Fanerduns ärenden hos kronofogden.

— Det som är en gåta för mig är hur man som företag kan pumpa in en massa pengar i en anläggning, och sedan bara överge den. De har skeppat hit kinesiska arbetare, och de har nu en nästan färdig hall med marmorgolv, säger Johan Persson.

Jörg Schultz känner sig sviken.
— Jinxing Lou sade i början, att på hedersord hit och dit. Det betydde ingenting och allt var en fasad.

Men varför stannade du kvar så länge?
— Därför att tiden går och ett knasigt läge blir normaliserat.

Och din skuld i det hela? Du måste ju ha intalat fordringsägare om att allt var okej när det inte var det.
— Visst känns det som ett taskigt läge. Men vi fick ju samtidigt mejl från kommunen om att de fått löften från Kina och då hängde vi kvar. Och ibland dök det ju upp kineser och utförde arbeten eller tittade på vad som gjorts. Vi ville väl inte ge upp. Och lön fick vi, fram till januari i alla fall.

Byggvärlden har sökt representanter från Fanerdun för en kommentar utan att lyckas.