Innan man gör något är det skönt att veta att den man gör det för är med på noterna, så att man inte riskerar synpunkter och kritik när man väl är klar. Av det skälet brukar jag – som den curlande förälder jag är – varje morgon fråga min son vilka flingor han vill ha till frukost och om de ska vara med mjölk eller yoghurt. Det är bäst man frågar, för i morse bestämde han sig, efter flera år med just flingor och någon mjölkprodukt, plötsligt istället för en ostsmörgås.
Nu ska sägas att mitt utredande av min sons för dagen gällande frukostpreferenser inte är någon garanti för att undkomma kritik när jag väl ställer fram den önskade tallriken med mjölk och All-Bran. Ställd inför mitt påstående om att jag ställt fram exakt det han sa att han ville ha, brukar svaret bli något i stil med att jag hörde fel eller missuppfattade. Eller så meddelas kort och gott att det som var rätt för tjugo sekunder sedan inte längre alls känns så lockande, så nu är det plötsligt Corn Flakes med skivad banan som gäller till mjölken.
Nu kanske du börjar undra vad mina försök att servera min son den rätta frukosten varje morgon har med byggbranschens juridik att göra. Faktiskt en hel del. Byggbranschens standardavtal, AB 04 och ABT 06, tillmäter nämligen ett lämnat godkännande av en projekterad konstruktion som senare visar sig inte hålla måttet lika lite betydelse som min son beträffande det frukostval han precis ångrat.
Standardavtalen har en bestämmelse som säger att den som har tillhandhållit en uppgift eller teknisk lösning ansvarar för att den är riktig. Det är en given ordning, som även min son borde kunna ställa upp på. AB och ABT går dock ett steg längre och anger att ansvaret stannar kvar där även om motparten har lämnat sitt godkännande. Det kan man tycka onekligen motverkar syftet med en granskning och efterföljande godkännande, nämligen att man därefter ska kunna bygga utan risk för att den tekniska lösningen ska kunna påstås vara felaktig. Här delar dock uppenbarligen min son standardavtalens synsätt, eftersom han inte alls känner sig bunden av tidigare lämnat godkännande av All-Bran med mjölk. Oavsett vad man tycker om rimligheten i denna ordning, kan jag konstatera att jag många gånger stött på entreprenörer som radikalt överskattat den juridiska betydelsen av beställarens godkännande av en granskad handling, på samma sätt som jag ofta överskattat den bindande verkan i min sons meddelade frukostval.
Eftersom granskning av entreprenörens projektering förekommer oftast i totalentreprenader finns det i ABT 06 en bestämmelse där man försökt modifiera principen om att ett godkännande inte har någon befriande verkan. Dessvärre är bestämmelsen sannolikt den mest ambivalenta och oklara som finns i detta avtal, vilket nog säger en del om sakens komplexitet och sprängkraft. Entreprenören vill ha ett klart besked om att det är OK att bygga efter framtagen projektering, medan beställaren visserligen vill bli informerad och kunna granska, men inte ta ansvar för entreprenörens felprojekteringar. Bestämmelsen återfinns i 2 kap 12 § ABT 06 och lyder
”Om beställaren efter antagande av entreprenörens anbud har godkänt viss av entreprenören föreslagen teknisk lösning, skall utförande enligt entreprenörens förslag anses uppfylla kontaktsenliga fordringar under förutsättning att förslaget inte förändrar det som tidigare avtalats eller sådan förändring särskilt avtalats. Entreprenören ansvarar dock – såvida inte omständigheterna uppenbarligen föranleder annat – för att entreprenaden i berörd del uppfyller kontraktsenliga fodringar beträffande funktion och för att entreprenaden i övrigt uppfyller kontraktsenliga fordringar”.
Om min son hade satt upp en liknande regel för vad som gäller efter att han godkänt erbjudet frukostinnehåll, så skulle jag helt enkelt be honom att fortsättningsvis fixa i ordning sin frukost själv. Det vore för övrigt kanske på tiden, han har ju faktiskt nyss fyllt åtta år.
Johan Rosén
Advokat
Andersson Gustafsson Advokatbyrå
