Rubriken kanske får dig att höja på ögonbrynen, men det finns en poäng med förslaget att stryka entreprenörens anbud ur entreprenadavtalet. Jag ska förklara hur jag tänker.
AB-avtalen utgår – med rätta – från att entreprenörens anbud ska utgöra en kontraktshandling. Kontraktshandlingarna i ett entreprenadavtal kompletterar varandra och ska förstås i sin helhet och sammanhang. Om det förekommer motstridiga uppgifter i handlingarna kan den så kallade rangordningsregeln komma i spel. Den säger helt enkelt att den högst rangordnade kontraktshandlingen får prioritet vid motstridiga uppgifter. Enligt AB 04 och ABT 06 hamnar entreprenörens anbud på plats fem i rangordningen. Det är ganska högt upp på listan, vilket innebär att exempelvis reservationer i anbudet kommer att prioriteras högre än uppgifter i lägre rankade handlingar.
Detta är som sagt utgångspunkten i AB-avtalen som beställaren kan ändra genom att skriva in en ny rangordningsregel i själva kontraktet. Beställaren kan då välja att helt stryka anbudet från listan över kontraktshandlingar.
Men varför skriver jag då som jag gör i rubriken undrar du kanske? Jo, därför att under mina snart 18 år som jurist på advokatbyrå har jag hanterat många tvister som har rört just reservationer i anbud. Jag har också granskat betydligt fler anbud som har innehållit svårtydda reservationer än vad jag har hanterat tvister.
Det finns självklart entreprenörer som är duktiga på att formulera tydliga reservationer. Men trots det är min uppfattning att texter i anbud inte upprättas med samma fokus på klarhet som själva kontraktet. När man skriver ett avtal – det spelar ingen roll vilken typ – tycker jag att utgångspunkten ska vara att varje bestämmelse ska kunna förstås av en utomstående person som läser avtalet två år senare. Om bestämmelsen klarar det testet har författaren lyckats bra.
När det kommer till reservationer i anbud framstår de ofta som formulerade i hast och inte sällan hänvisar de till något som har diskuterats vid ett möte under upphandlingsfasen. Vissa mer ”generella” reservationer, som inte har något med den aktuella entreprenaden att göra, tycks vara hämtade från en anbudsmall. Att låta sådana texter bli avtalsinnehåll är inte en bra idé – vare sig för beställare eller entreprenör.
Detta är skälet till att jag ibland säger till beställare att stryka anbudet från listan över kontraktshandlingar. Vad det leder till är vanligtvis ett samtal eller mejl från entreprenören som undrar vad som egentligen står på. Svaret på den frågan är inte mer kontroversiellt än att beställaren har noterat reservationerna, vill diskutera dem för att säkerställa samsyn kring innebörden för att sedan formulera avtalstexter som kan föras in i kontraktet.
Att göra den övningen – i stället för att släppa igenom otydliga formuleringar – kan enligt min erfarenhet vara nyckeln till att undvika dispyter i ett senare skede. Att i första läget stryka anbudet kan alltså vara ett effektivt sätt att få upp frågan om reservationer på bordet, vilket jag menar är bra för både beställare och entreprenör.
Oskar Frankki,
Partner/Advokat, Delphi
