Lennart Weiss, kommersiell chef på Veidekke, om Byggnads nya ordförande och utmaningarna som väntar honom, bland annat vad gäller kriminaliteten inom byggsektorn.
När detta skrivs poserar nyvalde ordföranden för Byggnads, Kim Söderström, (varmt grattis!) på Facebook i en svart T-shirt med texten Klasskämpe. För den som lyssnade på Kim Söderströms hyllade medverkan i Sommar med P 1 är symboliken uppenbar. Detta är en person med en brinnande låga och en förmåga att måla verkligheten i starka färger. Endast en person med stenhjärta kunde låta bli att fälla en tår när Kim med talande bilder beskrev byggbranschens skuggsidor.
Huruvida sommarpratet spelade en roll i valet till ny ordförande må vara osagt men klart är att Kim Söderström valts med ett starkt mandat. Det gäller inte minst i arbetet mot kriminalitet och fusk inom byggbranschen. Kim tar vid efter en annan ordförande som hade den frågan högt på dagordningen, som kunde fira vissa framgångar men kanske desto fler bakslag. Den som analyserar frågan nyktert kan konstatera att det snarare blivit värre under de senaste 10 – 15 åren.
Från Veidekkes egna analyser, som sker i nära och konstruktiv samverkan med MB Byggnads, vet vi idag att fusket har en nära hundraprocentig koppling till två företeelser; användningen av utländsk arbetskraft med närmast obefintlig facklig organisationsgrad. Sambandet gäller oavsett om vi talar om svenska AB eller utländska, om företagen har kollektivavtal eller inte, alternativt om de är medlemmar i Byggföretagen eller endast har hängavtal.
Som jag påpekade i min förra krönika i Byggvärlden är fusk och kriminalitet en fråga som fört parterna på byggmarknaden samman i såväl Norge, Finland som Danmark. I Sverige präglas dock klimatet av konflikt och djup misstro. Jag tillät mig påstå att det gått så långt att ledande nyckelpersoner helst skulle slippa att vistas i samma rum och manade Byggföretagen att gripa chansen till en nystart när nu Byggnads byter laguppställning på ledande positioner.
I rättvisans namn bör det dock påpekas att rådande konflikter också har en strukturell sida där Byggnads har en minst lika stor hemläxa att göra. Här menar jag att Byggnads har mycket att lära av svenska Metallarbetareförbundet. Till skillnad från sina bröder i Tyskland (IG Metall) har svenska Metall accepterat att man befinner sig på en global, konkurrensutsatt marknad som kräver ständig anpassning till rådande förhållanden, oavsett om det handlar om löner, yrkesroller eller behov av rationaliseringar.
Utifrån en anda av gemensamma intressen har parterna lyckats utveckla ett samspel där fackliga och kommersiella intressen kan gå hand i hand. Och jodå, inom Veidekke har vi i allt väsentligt motsvarande samspel. Men när det gnisslar beror det i hög grad på att Byggnads (förbundet) sätter käppar i hjulet för nytänkande. Det envisa vaktslåendet av prestationslönesystemet är talande. Från Veidekke och branschkollegor finns gott om exempel på att Byggnads drivit igenom krav på premieackord, även när de egna medlemmarna föredragit fast lön.
Inom Veidekke är synen på ackorden splittrad. En del menar att de driver produktiviteten. Andra att de står i vägen för krav på säkerhet och kvalitet i levererad produkt. Vad vi dock är ense om är att Veidekke som företag vill kunna utveckla strategier som skärper vår konkurrensförmåga, gör det mer attraktivt att arbeta på Veidekke och som suddar ut gränserna mellan tjänstemän och yrkesarbetare. Det kräver att vi kan skruva på löne- och anställningsformer och skapa gemensamma incitamentssystem, oavsett om man är civilingenjör eller snickare. Men där sätter Byggnads idag ned foten.
Genom att agera så motverkar man de facto ett annat av sina egna övergripande mål, att förmå de svenska entreprenadbolagen att anställa fler egna yrkesarbetare. Via egna bakgrundssamtal vet jag att flera byggföretag inte vill annat men idag känner sig många hårt ansatta av Byggnads. Upplevelsen är att egna yrkesarbetare ”tar tid och energi” gör att man väljer att säga upp sina egna för att ersätta dem med underentreprenörer. Som i tillägg ofta är billigare. För att många UE upptäckt att utländska yrkesarbetare är fogliga och inte ställer samma krav som svenska. Och så snurrar dödsspiralen allt snabbare, med färre egna yrkesarbetare, mer fusk, en mindre attraktiv bransch, med allt hårdare inbördes motsättningar. Som inte gagnar någon.
När i tiden som Metall och Industriförbundet valde samarbete före oförsonlig konflikt vet jag inte. Men troligtvis var det i ett läge när ledarna på respektive sida valde att se till det som förenar bortom motsättningarna. Troligtvis skedde det också i en insikt om att 2000-talets utmaningar reser krav på andra lösningar än de som gällde förr. Den som valts med ett starkt mandat har ett utmärkt utgångsläge.
/Lennart Weiss, kommersiell chef på Veidekke
