Byggvärldens reporter reflekterar kring den tragiska hissolyckan och en bransch som vaknat för sent.
Svek. Det är det första jag kommer att tänka på när chocken landad efter den tragiska hissolyckan i Sundbyberg i måndags. Det är ett svek mot arbetarna som förolyckades när hissen rasade 20 meter mot marken. Det är ett svek mot de anhöriga. Men det är också ett svek mot hela byggbranschen och alla företag som försöker jobba med säkerhetsfrågorna på ett seriöst sätt.
Utredningen pågår fortfarande och det är bäst att akta sig för att dra förhastade slutsatser. Men enligt uppgifter från tillverkaren Alimak finns det allvarliga avvikelser i monteringen. Baserat på de observationer som gjorts har de dragit slutsatsen att två av mastsektionerna som håller hissen på plats inte har bultats ihop.
Jag ryser. Vi är väl ganska många som någon gång åkt upp i en skramlande bygghiss och känd ett sug i magen av obehag. Den hänger där som en fågelholk på utsidan av fasaden och jag är rädd att den ska rasa. Men i tanken håller jag krampaktigt fast vid förvissningen att tekniken är beprövad. Samma typ av bygghiss används runt om i världen på tusentals projekt. Jag litar på konstruktörerna och de som utfört monteringen av installationen. Yrkeskunniga människor som är måna om sina medarbetares säkerhet. Rutiner och säkerhetsprotokoll ska förhindra att något blir fel. Det får inte bli fel helt enkelt. Ändå. Svek.
Hur kunde det ske? Vem bär ansvaret? Vilka rutiner har fallerat? Frågor som kräver svar. Det kanske inte är helt avgörande att ställa någon vid skampålen. Utan att veta så tror jag att det finns många aktörer i branschen som känner både skuld och skam eftersom de kom undan. Även om det talas vitt och brett om vikten av säkerheten kan den krassa verkligheten se annorlunda ut.
Jag har sett det själv ute på byggen. Inte så allvarliga fel. Jag är inte tillräckligt kunnig för att se detaljerna. Men någon saknar hjälm. Det saknas räcken. Och det råder allmän oreda.
Bristen på säkerhet är ett symtom som avslöjar att patienten, i det här fallet byggbranschen, inte mår bra. Jag vill inte döma någon när det gäller den aktuella olyckan. Utredningen om ansvarsfördelningen måste få ha sin gång. Men när hela branschen går på knäna och konkurserna duggar lika tätt som värsta spöregnet kan vissa oseriösa aktörer börja ta genvägar.
Varför fanns det inga bultar som höll ihop mastsektionerna till hissen? Hade de kommit bort? Gick det lite för snabbt när man byggde på ännu en sektion? Var inte montörerna tillräckligt utbildade? Vi väntar på svaren.
Någonstans har det brustit och det är ett svek. Mot de avlinda arbetarna, mot de anhöriga och mot alla seriösa företag som försöker göra rätt för sig i säkerhetsfrågorna.
Hissolyckan beskrivs av ansvariga utredare på Arbetsmiljöverket som den värsta sedan Estonia. Det är en historisk händelse som kommer sätta avtryck lång tid fram över. Jag kan bara hoppas att det blir en väckarklocka för alla inblandade i byggbranschen. Även om den ringer för sent.
