Mycket står på spel. Långivare, upphandlare och samhälle har stora förväntningar på att svenska byggföretag ska bygga med mindre påverkan på jordens resurser. Inom kort kommer majoriteten av all finansiering behöva vara grön.
Medvetenheten om det akuta läget är hög. Trots det råder en stor osäkerhet om hur vi i sektorn ska agera för att få till en faktisk förflyttning och vända utvecklingen.
Enligt Svante Axelsson, nationell samordnare för Fossilfritt Sverige, har branschen den bästa färdplanen samtidigt som omställningen till klimatneutralitet går för långsamt.
Samma mönster ser vi i Svensk Byggtjänsts intressentdialog från första halvåret i år: det råder inte en brist på innovativa projekt och initiativ i hållbarhetens tecken. Tvärtom betonar de cirka 1 000 deltagarna i dialogen den allmänt spridda upplevelsen av att hjulet uppfinns gång på gång, att branschen är så full av olika initiativ och aktörer att ingen riktigt vet vem som gör vad eller, för den delen, hur olika initiativ hänger ihop.
Samtidigt konstaterar branschens färdplan för fossilfri konkurrenskraft att det med befintliga medel går att halvera branschens klimatpåverkan till 2030. Så varför sker inte detta systematiskt?
Resultaten stannar hos de redan invigda
Enligt intressenterna i vår dialog tycks branschen arbeta i silos och sakna förmåga till effektiv samordning. Det gör att hållbarhetsförflyttningen inte går tillräckligt snabbt. Det hotar några av våra viktigaste mål, så som att uppnå klimatneutralitet och jämställdhet.
Intressenterna menar att det finns en överväldigande mängd innovationsprojekt men att resultaten av dessa kommer för få till del på grund av otillräckliga modeller för förvaltning och kunskapsspridning. En liten krets av insatta personer deltar i de flesta av de projekt som genomförs. Deltagarna kommer ofta från samma organisationer helt enkelt eftersom det bara är de större aktörerna som har möjlighet att avvara medarbetare till den typen av engagemang.
Kombinationen av för liten bredd i representationen och bristen på förvaltning gör att resultaten alltför ofta stannar hos de invigda. Det sker en lansering, några webbinarier genomförs och kanske släpps en rapport men därefter sker inte alltid tillräckligt för att säkerställa implementering i hela sektorn.
Många är bekymrade över att branschens mindre aktörer får allt svårare att hänga med i hållbarhetsutvecklingen. Som en miljöchef uttryckte det: ”Vi ska inte inbilla oss att det inte spelar någon roll för oss stora om de små slås ut av de ökande hållbarhetskraven. Våra arbetssätt gör att vi är beroende av varandra.”
Aktörerna behöver inse behovet av samordning
Som vd för Svensk Byggtjänst vill jag vara tydlig med att vi har en roll och ett ansvar i sektorns kunskapsöverföring. Genom att hållbarhetssäkra våra befintliga erbjudanden (och genom att göra en del nya saker) ska vi säkerställa att den baskunskap för alla som så tydligt efterfrågas finns tillgänglig på ett pedagogiskt sätt genom oss.
Vi ska inte skapa några nya initiativ utan snarare bidra till att de som finns kan samlas och bli ännu mer tillgängliga, även för den som inte har så stora egna resurser. Kanske kan vi genom att tillgängliggöra mer för fler också bidra till att branschens väg mot hållbar utveckling blir lite enklare, lite mindre riskfylld och lite mer effektiv.
Men det räcker inte. Sektorns aktörer behöver också inse behovet av samordning och vilja ta del av det vi och andra kan erbjuda när det gäller kunskapsöverföring. Vi behöver bli en sektor som ser de ömsesidiga beroenden som finns och hittar effektiva samarbetsformer.
/Kajsa Hessel,
vd Svensk Byggtjänst