Kvalitetskrav försummas i stadsutvecklingen

Den snabba tillväxten och högt drivna krav på täthet riskerar att på kort tid förstöra många av Stockholms erkända kultur-, natur- och stadsmiljövärden. Trots att Sverige har ambitiösa miljömål, tydliga lagregler och beprövad kunskap leder planprocesserna ofta till låg kvalitet. 

Samfundet S:t Erik, Svenska byggnadsvårdsföreningen och Urban City Research har studerat protokoll och andra handlingar för tre omdiskuterade projekt i Stockholm för att förstå var det brister i processerna. Analysen presenteras i en rapport ”Hur kunde det bli så här”.

I fallet ASTORIA har större delen av en av få återstående byggnader från 1870-talet i stadsdelen Östermalm rivits, dessutom en av få bevarade 1800-talsbyggnader från tiden före 1874 års byggnadsstadga. Rivningen drevs igenom trots att experter framförde att den innebar ett hårt ingrepp i den klassiska stenstaden som är ett viktigt uttryck för riksintresset för Stockholms innerstad med Djurgården. Den rivna delen av byggnaden ersätts av ett kontorshus med modern arkitektur. Mycket tyder på att Stadens ledning drev igenom nybyggnadsdelen för att tillföra ”nya arkitektoniska kvaliteter” enligt Stadens arkitekturpolicy, trots omfattande kritik mot rivningen från både medborgare och experter.

I fallet GALLERIAN revs en bara 40 år gammal byggnad och kvarterets höjd ökade med flera våningar jämfört med omgivningen genom ny- och påbyggnader. Effekten blev att Hötorgshusens uttryck i stadsbilden, som symbol för City, försvagades och att gatumiljön blev mörkare och mera solfattig. Trots politisk enighet om att antalet bostäder behöver öka i City, byggdes endast ett litet inklämt bostadshus. Det utgör inte mer än 6% av Gallerianprojektets totala bruttoarea. Vid planremisserna framfördes kraftig kritik från bland annat Stadsmuseet mot den ökade höjdens negativa påverkan på stadens siluett och länsstyrelsen påtalade att, med hänsyn till riksintresset, så har utrymmet för ytterligare påbyggnader i City minskat betydligt.

I fallet LILJEHOLMEN uppfördes tre nya bostadshus drygt en meter från en bergvägg mot söder och med ett trångt gaturum mot norr. Närmiljön har stora brister till följd av den höga tätheten. Den anmärkningsvärda placeringen av bostadshusen uppmärksammades inte under planprocesserna och när det var dags för bygglov konstaterade handläggaren på stadsbyggnadskontoret att Boverkets regler för dags- och solljus i lägenheterna inte kunde tillgodoses men att bygglov ändå inte kunde nekas eftersom byggrätterna finns i gällande detaljplaner. JM marknadsför bostäderna med texten: ”I dessa moderna lägenheter möter det urbana stadslivet naturens urkraft”.  

Hur kunde det bli så här? Vi har noterat att :

Viktiga förutsättningar avgjordes genom tidiga överenskommelser mellan exploatören och Staden utanför den offentliga dialogen. Dessa överenskommelser var i praktiken så styrande att projekten sedan drevs igenom utan större förändringar i planprocesserna, trots seriös kritik från remissinstanser och trots att den politiska majoriteten skiftade mellan mandatperioderna.