”Bostadsmarknaden en varningsklocka till politikerna”

– Bostadsfrågan är stor lokalt, men har trängts undan i rikspolitiken. Men politikerna börjar komma till insikt att behov och efterfrågan är två helt olika saker. Därför kommer den sociala bostadspolitiken att få stort utrymme i Almedalen, säger Anna Broman. 

 
Lars Kriss, press- och kommunikationsansvarig näringspolitik, Sveriges Byggindustrier, menar att etablering är en viktig fråga där bostadspolitiken ingår.

– Etablering, både av unga på bostadsmarknaden och av nyanlända i samhället, är utmaningar. Etablering är en paraplyfråga i årets valrörelse och bostäder är en viktig del under det paraplyet, säger han.   

Tio punkter för en bättre bostadspolitik: 

Förtydligat förbud mot kommunala särkrav
Kommuner har sedan år 2015 inte rätt att lämna föreskrifter om byggteknik. Trots detta förekommer det att kommuner, oaktat vad som stadgas i nationell lagstiftning, ställer egna krav på tekniska egenskaper, bland annat i samband med markanvisningar. För att kunna bygga kostnadseffektivt, standardiserat och industriellt krävs förtydliganden i lagen.

Transparent marktilldelning
Den svenska marknaden för bostadsbyggande är splittrad. Kommuner hanterar marktilldelning på olika sätt, vilket skapar lokalt avgränsade byggmarknader. Detta försvårar för aktörer att konkurrera i flera kommuner, hindrar industriellt byggande, och bromsar utvecklingen. En mer transparent process ger kan bidra till att sänka byggkostnaderna.

Översyn av kreditrestriktioner och undantag för förstagångsköpare
Under senare år har kreditrestriktioner lagts på varandra och Sverige har gått mycket långt i ett internationellt perspektiv. Det handlar bland annat om bolånetak, flera amorteringskrav och skärpta kvar-att-leva-på kalkyler som införts i rask takt utan att föregående reformer analyserats. Konsekvensen är minskad efterfrågan och sänkt byggtakt. En översyn av restriktionerna bör leda till att flera av kraven rullas tillbaka, exempelvis har bolånetaket spelat ut sin roll efter att amorteringskravet skärptes. Vid översynen bör det också utredas vilka undantag för förstagångsköpare som kan införas, något som är vanligt i de flesta andra jämförbara länder.

Subventionerat bosparande
Trösklarna till första bostaden måste sänkas. För att snabbare kunna träda in på den ägda bostadsmarknaden kan förstagångsköpare ges skattelättnad för sparande, innebärande att en del av sparandet är avdragsgillt. Detta möjliggör för fler individer att skapa en grundplåt och hjälper fler in på bostadsmarknaden. Sparandet kan bara användas som eget kapital vid köp av första bostaden eller för amorteringar. Den som avbryter sitt sparande och använder pengarna till något annat ändamål beskattas retroaktivt.

Hyrköp som ny upplåtelseform
Hindren för att gå mellan upplåtelseformer är alltför höga, vilket hämmar den sociala rörligheten. En ny upplåtelseform, hyrköp, skulle erbjuda en väg från hyrt till ägt boende för den som vid tillträde saknar kapital. Hyrköp innebär att viss del av hyran är destinerad till att bli en del av egen insats, och ger möjlighet att köpa loss bostaden till ett förutbestämt pris vid en senare tidpunkt. För detta krävs bland annat större riskdelning mellan hushåll, fastighetsägare och stat. För att hyrköp ska få ett verkligt genomslag krävs ett tydligt och enhetligt regelverk.

Förändrad fastighetsavgift
Det är för billigt att bo och för dyrt att flytta för att bostadsbeståndet ska utnyttjas optimalt. För att öka rörligheten i beståndet bör den kommunala fastighetsavgiften höjas, och de regressiva effekterna av avgiften ses över. Detta innebär att modellen för att bestämma avgiften kan behöva förändras. Bostadsrätter bör också successivt inlemmas i systemet och på sikt få bära en fastighetsavgift som är jämförbar med den avgift som idag belastar småhus. En höjning av fastighetsavgiften och förändring av modellen måste dock ske med stor försiktighet för att inte skapa ett kraftigt prisfall på bostäder. 

Sänkt reavinstbeskattning
Sverige har idag långt högre transaktionskostnader vid flytt än övriga OECD-länder. Många länder saknar helt vinstbeskattning för permanentboendet. Kapitalvinstbeskattningen leder till inlåsningseffekter och således att beståndet inte nyttjas optimalt. Inlåsningar skapar också ett effektivt hinder mot ökad nyproduktion av bostäder, eftersom denna är beroende av fungerande flyttkedjor. Det fordras dock en rejäl sänkning av skattesatsen, smärre justeringar kommer endast göra skillnad på marginalen. För att förbättra rörligheten bör Sverige närma sig beskattningsnivån i jämförbara länder.

Friare hyressättning
Glappet mellan nödvändiga hyror i nyproduktion, och hyrorna för likvärdiga bostäder i befintligt bestånd skapar inlåsningseffekter. Detta leder till köer, vänskapskorruption, svartkontrakt och driver fram ombildningar. En efterfrågestyrd prissättning av hyreslägenheter bör införas stegvis, med start i nyproduktion samt ledigblivna lägenheter i hus som producerats de senaste tio åren. På sikt bör en friare hyressättning omfatta hela beståndet.

Tillfälligt omställningsstöd
Friare hyressättning kommer inledningsvis att kräva stödinsatser för att hjälpa hushåll med lägre inkomster. Därför bör ett tidsbegränsat och succesivt avtrappat särskilt bostadsstöd införas. Under stödperioden får hushållet möjlighet att exempelvis höja sina inkomster för att kunna bo kvar, eller söka efter mer lämplig hyresbostad. Finansiering kan ske genom en tidsbegränsad fastighetsskatt på hyresfastigheter, vilket även minskar risken för en alltför stor värdeöverföring till fastighetsägarna vid införande av friare hyressättning.

Sociala bostadskontrakt
Kommunen tecknar blockhyresavtal om förstahandskontrakt med ett bostadsbolag, avseende en viss andel av bolagets ledigblivna lägenheter. Lägenheterna ”slumpas” fram och knyts därmed inte på förhand till viss stadsdel, visst kvarter eller viss fastighet. Dessa kan kommunen sedan förmedla som andrahandskontrakt till socialt utsatta grupper, med intentionen att dessa på lång sikt skall omvandlas till förstahandskontrakt.

 Källa: Sveriges Byggindustrier