Det är bråda dagar för alla som arbetar med offentlig upphandling. Nya upphandlingslagar är äntligen på plats från årsskiftet och nu gäller det att vara uppdaterad med alla nyheter. Målsättningen med de nya direktiven var bl.a. att förenkla och att underlätta för små och medelstora företag att delta i offentliga upphandlingar enligt EU. Tre nya lagar med nästan 1 000 nya paragrafer är resultatet här i Sverige.
En fråga som inte reglerats i upphandlingslagarna är när en upphandlande myndighet får avbryta en upphandling. Synd tycker jag. Det hade varit på sin plats att få tydligt angivet när avbrytande av upphandlingar är tillåtet. I rättspraxis har klarlagts att det krävs sakligt godtagbara skäl för att avbryta en upphandling och att avbrytandet ska följa de grundläggande principerna för upphandling. Som exempel på skäl som godtagits finns bl.a. risk för överskridande av budget och bristande konkurrens då endast ett anbud inkommit. Som det är idag ser jag ofta att upphandlingar avbryts, även i de fall det faktiskt finns möjlighet att fullfölja upphandlingen och få ett avtal med en korrekt upphandlad leverantör.
Ett exempel såg jag förra året då två kommunala bolag genomförde upphandlingar av ramavtal av entreprenader i vilka upphandlingar det uppställts ett obligatoriskt krav om att anbudsgivarna skulle inneha auktorisation av visst slag, givetvis med tillägget ”eller likvärdigt”. När anbuden packats upp var uppenbarligen priset mer intressant än det kvalificeringskrav som uppställts eftersom de två billigaste anbuden som antogs lämnats av entreprenörerer som händelsevis inte innehade auktorisation enligt vad som kravställts. Sedan en entreprenör som var auktoriserad påtalat detta för de kommunala bolagen utan att någon rättelse kommit till stånd, begärde den förfördelade entreprenören överprövning av tilldelningsbeslutet.
Viktoria Edelman
