Jag minns ett samtal jag hade med en studiekompis i början av juristutbildningen. Det började med att vi först och främst konstaterade att ingen av oss har föräldrar med akademisk utbildning och egentligen inga särskilda akademiska traditioner i våra respektive familjer. Båda kom vi också från vad som närmast är att betrakta som svenska småstäder. Lilla Nyköping för egen del och ännu mindre Sala för studiekamratens.
Samtalet gled därför in på den sociala kontexten i småstadsliv kontra universitetslivets dito. I småstadslivets lugna lunk fanns en helt annan uppblandning av människor (läs: tonåringar) än de människor (läs: unga vuxna) som man omgärdades av i Uppsalas akademiska värld. I småstäder vistas alla oavsett intresse och sysselsättning i samma, hyfsat stillastående miljö. På mitt gymnasium blandades till exempel natur- och samhällsvetare med bygg- och flygteknik. Det fanns personer från olika socioekonomisk bakgrund, olika intressen och perspektiv. Vi konstaterade att vi åtminstone upplevde det som mer likriktat i Uppsala och att lejonparten av de vi träffade var framtida jurister, ekonomer eller läkare.
Ett annat samtal jag minns är ett mot slutet av juristutbildningen. Då satt jag och drack kaffe med en besvärad väninna tillika juriststudent. Hon hade haft problem med elkopplingar till sina taklampor och därför försökt komma i kontakt med en elektriker. Helt utan framgång. Hon konstaterade lite uppgivet att läkare var klart överrepresenterade i hennes bekantskapskrets, tätt följt av ekonomer och psykologer. Men inte en enda elektriker. Jag svarade att jag vet att min syster har en kompis som har en bekant som är elektriker. Jag kunde kanske höra med henne om vi kunde få numret till den bekanta? Vi fick inte kontakt med ”den bekanta”.
Ganska nyligen la en vän upp en bild på ett trasigt handfat på sociala medier tillsammans med en desperat fråga om NÅGON vet någon bra hantverkare i Stockholm. Strax därefter la en gammal kollega upp en annan bild på ett annat socialt medium. En bild föreställande ett alldeles nytt handfat och en fråga om NÅGON vet en VVS-firma i Stockholm som kan byta handfat och koppla in en tvättmaskin. Av kommentarsfälten att döma har respektive (akademiker) inte någon enda bekant på sociala medier som kunnat förmedla kontakt. Dessa händelser är egentligen inte så märkliga eftersom utbildade hantverkare enligt vissa undersökningar var det främsta bristyrket i Sverige under 2015.
Det är märkligt att inte fler väljer att utbilda sig till hantverkare eftersom det – åtminstone i yrken relaterade till bygg och anläggning – beskrivs som en bransch med relativt låg arbetslöshet och akut kompetensbrist. Gymnasieutbildningarna för bygg- och anläggning finns att söka. Politiska satsningar för lärlingsutbildningar har i viss mån sjösatts. Även Sveriges Byggindustriers förslag i pågående avtalsförhandlingar om s.k. introduktionsanställningar är ett lovvärt förslag för att få upp intresset för hantverksutbildning. Men viktigast av allt för att åstadkomma förändring tror jag är att bryta akademins hegemoni. Att förändra samhällets inställning att det är att föredra att vara arbetslös akademiker än att vara sysselsatt i en yrkesgrupp som inte kräver akademisk utbildning.
Carolina Bergquist
Biträdande jurist
Andersson Gustafsson Advokatbyrå