En av mina personliga favoriter i kategorin svenska vissångare är Olle Adolphson. Han var verksam från 50-talet och säkert ända fram till sin bortgång år 2004. Han föddes och växte upp i Stockholm och i hans verk finns flertalet stockholmsskildringar. Till exempel i ”Gustav Lindströms visa” som han skrev i början av 60-talet. I visan sjunger Olle Adolphson bland annat om ”Verner Jonsson som räknar me att på Söder få bli gamling. Men han sitter numera uti Vantörs församling.” Anledningen till att Verner Jonssons sitter i Vantörs församling – får vi veta i visan – är för att Verner Jonssons hus som låg ner på Brännkyrkagatan har schaktats ut för någon sorts kontor. I visan har även Gustav Lindström själv blivit tvångsförflyttad till Farsta efter att det börjat rivas på Lilla Skinnarviksgränd.
Och visst var det ju så att delar av Stockholm revs under den här tiden för att ge plats åt det nya. Kanske hade 60-talets verkliga Verner Jonsson och Gustav Lindström anslutit till fenomenet NIMBY (Not In My Back Yard) om det hade funnits då. Termen Nimby används idag för att beskriva hur boende i ett visst område, trots insikt om behovet av planerade byggprojekt, motsätter sig desamma endast för att de inte vill ha det förverkligat i sin egen närhet. Exempel på sådana byggprojekt är olika miljöstörande verksamheter, flygplatser, härbärgen och det för vår tid högaktuella: flyktingförläggningar. Som en motreaktion till Nimby-fenomenet har YIMBY-fenomenet uppstått (Yes In My Back Yard). I motsats till Nimby innebär Yimby att man i grunden är positiv till förändringar i sitt närområde och man förespråkar typiskt sätt förtätning av stadsmiljön.
Bostadsbrist är inte längre bara ett storstadsfenomen. Tillfällig överbefolkning till följd av explosionsartad befolkningsökning i storstäder och storstadsregioner är i sig inget nytt. Men sätten att hantera exempelvis bostadsbrist eller bristande infrastruktur på blir per automatik alltid originella och nya eftersom stadens och stadsplaneringens förutsättningar förändras i takt med tiden. Det viktiga är att oavsett om det kallas NimbyYimby eller MamboJambo så måste utgångspunkten vara att det inte är för många människor utan för få bostäder. Och fler bostäder måste byggas.
Carolina Bergquist,
biträdande jurist på Andersson Gustafsson Advokatbyrå
