”Snålshopping är en favoritsyssla”

Raskt och snar till skratt visar Johanna Hagelberg, vd för NCC Purchasing Group, runt i NCC:s utställning på temat utmärkta utländska byggprodukter på huvudkontoret vid Järva Krog i Solna. Hennes fritidsintressen är — vid sidan om ”snålshopping på stormarknader” — gympa, segling och långfärdsskridsko.
Dagligen cyklar Johanna Hagelberg, också under den kalla årstiden, mellan hemmet i Stockholms innerstad och jobbet dryga milen norrut. Detta trots att hon ägnat lejonparten av sitt yrkesliv åt bilar som anställd på viktiga positioner hos Ford, Scania, GM och Saab. Vid sistnämnda var hon ansvarig för kvalitetssäkring i leverantörsledet och det var därifrån NCC:s förra vd Alf Göransson värvade Hagelberg för att få upp farten på Sveriges näst största byggbolag.
— Jag gillar inte bilar. Då cyklar jag hellre. Eller bygger hus. Bägge är bättre ur det långsiktiga hållbarhetsperspektivet.

En inställning som inte hindrar att Johanna Hagelberg trivdes utmärkt i och fortfarande är full av beundran för den bransch hon kommer ifrån.
— Bilbranschen är fantastisk. Där tvingas man trolla med knäna varje dag för att överleva. Den är extremt hårt driven på grund av konkurrensen. Det var en enormt bra läroskola.
Dessa lärdomar försöker hon sedan 2003, då hon kom till NCC, nu implementera i byggindustrin. Och det finns verkligen mycket att göra, menar Johanna Hagelberg.
— När det gäller förmågan att leda och genomföra projekt är vi helt klart i takt med tiden, det är vi enormt duktiga på. Men i fråga om kostnadseffektivisering och industrialisering av produktionen ligger vi kanske 20 år efter bilindustrin.

En avgörande orsak till eftersläpningenär att svenska byggare generellt byggt och alltjämt envisas med att bygga prototyper.
— Byggbranschen är extrem i det avseendet. Varje bygge har varit unikt. Vi har nästan ritat varenda bygge från grunden och det driver naturligtvis upp kostnaderna. Vi måste vända kostnadsutvecklingen, den har varit helt uppåt väggarna de senaste tio åren. Det är helt ohållbart — och onödigt — att vi hela tiden ligger över den allmänna prisutvecklingen, alltså högre än inflationen.
Därav behovet av att industrialisera byggprocessen, som Hagelberg uttrycker det. Ett viktigt steg i den riktningen har varit försöksverksamheten som pågått i Hallstahammar. Fabriken har lagts ner men NCC försöker finna nya vägar för att effektivisera byggprocessen. Själva bygget blir snarare en montageplats än en byggarbetsplats.

Johanna Hagelberg understryker att industritänkandet inte resulterar i tråkigare och mer konforma resultat för beställarna — det är stommen som ska vara industrialiserad, sedan kan den yttre utformningen bli helt individuell. Återigen med bilbranschen som förebild. Hon anser tvärtom att detta tänkande kommer att vara till fördel för konsumenten.
— Ett bra exempel är när vi började lägga träparkett på ett enhetligt sätt, utan limning. Vi fick berättigade klagomål på att parketten knarrade. Tack vare industrialiseringen och standardiseringen, som ger stor kontrollerbarhet, kunde vi enkelt göra en felinventering. Det visade sig att 50 procent var läggningsfel och 50 procent materialfel. Vi kunde snabbt och systematiskt lösa problemen.
En annan faktor bakom den orimliga prisbilden i vårt land är den bristande konkurrensen i Sverige och Norden.
— Vi sitter på en oligopolmarknad när det gäller leverantörer. Och av någon anledning har byggbranschen av tradition bara snällt accepterat när leverantörerna höjt priset.

De långa leveranskedjornagör förstås inte saken bättre. Exempelvis kan klinker eller parkett ofta gå i kedjan fabrik — importör — grossist — golvläggare, där varje led ska ha ut sin del av förtjänsten. NCC strävar därför mycket aktivt efter att nå direktavtal med tillverkaren, vilket väsentligt kortar kedjan och minskar kostnaden. Särskilt som avtalen görs nationellt eller för hela koncernen med åtföljande storköpsfördelar. Samtidigt försäkrar man sig om god arbetsmiljö och kvalitet.

Johanna Hagelbergs speciella skötebarn är emellertid den internationella marknaden, kanske den sektor där byggbranschens eftersläpning är tydligast. För bara fyra år sedan låg NCC:s inköp från utlandet praktiskt taget på noll. Under Hagelbergs ledning har volymen ökat så att den 2006 var uppe i en miljard kronor varav 250 miljoner från utomnordiska länder. Ökningen fortsätter i snabb takt; 2007 beräknas denna siffra vara fördubblad.
Med tanke på att NCC årligen gör inköp för 40 miljarder kronor är utlandsandelen ändå alltjämt blygsam.
— På några års sikt vill vi flerdubbla inköpen från länder utanför Norden, säger Johanna Hagelberg.

Hon framhåller att polska, kinesiska, tyska, baltiska och andra länders byggvaror ofta är avsevärt billigare än de nordiska motsvarigheterna men likafullt av fullgod kvalitet. Men, menar Hagelberg, det finns en ”mental barriär” mot ickesvenska produkter, både hos byggare och allmänhet. Därför utställningen i NCC:s luftiga entréhall.
— Vi vill övertygande visa att det finns mycket bra kvalitet hos våra utländska leverantörer. För kunderna men också internt.
Internationalisering kommer att vara helt nödvändigt för byggbranschen, menar Johanna Hagelberg.
— Ska vi överleva måste vi göra det. Vi lever i en global värld, där Kina har 50 procent lägre materialkostnader.
Och det handlar inte bara om material, en kinesisk byggnadsarbetare tjänar 50 kronor om dagen och kineserna bygger redan för fullt så nära som i Sankt Petersburg.
Slutsatsen är klar, för såväl byggare som leverantörer i Sverige.
— Jag tror nog att båda kommer att klara sig. Men då gäller det att effektivisera och vässa pennan, understryker Johanna Hagelberg.

Själv lever hon som hon lärockså i det privata. Storhandlar och hugger till när det är rea.
— Snålshopping är en favoritsyssla, skrattar hon.
Så jobbade hon också extra på Ica hemma i Skellefteå under gymnasieåren.
— Innerst inne har jag nog en hemlig dröm om att bli butiksägare som mormor och morfar var i Tärnaby. Från dem har jag fått en handlare inne i hjärtat.
Ungdomsdrömmen var annars att bli läkare, något unga Johanna dock slog ur hågen efter att ha sommarjobbat på medicinkliniken vid Skellefteå lasarett och sett hur tungt det var i vården.
Därmed inriktade hon sig på andrahandsvalet: att bli civilingenjör precis som bägge föräldrarna.
Johanna Hagelberg började läsa industriell ekonomi i Linköping och fick även göra ett studieår vid Cranfield University i England. Där har Ford en stor anläggning och det var så, av en tillfällighet, hon hamnade i bilindustrin.
— Det var en mycket produktionsnära utbildning, uppåt 80 procent av tiden var förlagd hos Ford.

Hemma igen började Johanna Hagelberg som elevingenjör vid Scania, gick vidare till produktionstekniker och logistiker samt tillbringade ett år för Scania i Argentina. Därvid lärde hon sig spanska. Engelska hade hon redan, liksom danska som hon snappat upp eftersom hennes mor sedan länge bor i Danmark. Plus lite tyska och franska från skoltiden.
Hagelberg är således språkligt väl skickad för sitt uppdrag som inköpschef med internationell inriktning på NCC, en syssla hon stortrivs med.
— NCC är ett företag med riktiga människor, inget snobbföretag, ja det gäller hela branschen. Det är enormt roligt att få jobba med samhällsbyggnad, att få bygga hus, vägar, skolor och broar.

Hon är ung och hon är kvinna i en sektor som traditionellt styrs av män i medelåldern eller däröver. Men några problem med ”sura gubbar” har hon definitivt inte haft.
— Tvärtom kan det ibland vara en fördel att vara ung kvinna som kommer från en bransch där man redan gjort stora moderniseringar. Säger jag rätt saker kan de faktiskt tycka att det är rätt trevligt att lyssna på mig. Förresten är det ingen könsfråga. Det finns sura kärringar också, garvar Johanna Hagelberg.
Jo, rätt saker säger hon vanligen — och gärna med ett glatt leende.

Foto: Ester Sorri