”Strategin betalar statens skuld till träet”

Egentligen börjar historien om kampen mellan trä och betong redan på 1800-talet. När flera svenska städer drabbades av bränder och förbjöds till slut trä som byggmaterial i hus över två våningar.

Det sägs ofta att storbranden i Sundsvall 1888 var orsaken till träförbudet, men det är fel menar Fredrik von Platen, arkitekt och före detta generaldirektör för Boverket.
— Orsaken var att städer brann på löpande band. Byggnadsstadgan kom till 1874, före Sundsvallsbranden, säger han.

Förbudet för höga trähus låg kvar i mer än 100 år. 1994 försvann det, när Sverige gick med i EU, eftersom förbudet sågs som ett konkurrenshinder.

Tio år senare lanserades den Nationella träbyggnadsstrategin för att stärka träets ställning på marknaden.
— I princip är det statens skuld till träbyggandet. Det har inte kunnat utvecklas som det har gjort i andra länder, säger Lorentz Andersson, ordförande i Nationella träbyggnadsstrategin.

Både den förra och den nuvarande regeringen har ansett att staten har ett ansvar för att bidra till att trä kan komma ikapp andra materialslag — som har fått statligt stöd till forskning, utveckling och utbildning under förbudsperioden.

Ambitionen med strategin är att 30 procent av de nya större husen ska ha trästomme.
— Men det når vi inte på tre år. På en 15-årsperiod borde vi nå det. Det kommer att ta lång tid att komma ikapp glappet efter det hundraåriga förbudet, säger Lorentz Andersson.

Den Nationella träbyggnadsstrategin löper fram till 31 december 2008. Därefter räknar Lorentz Andersson med att arbetet kommer att drivas vidare på regionalt plan.
— Det är ju regeringen som fattar beslut om det. Men vi kommer att formulera förslag till fortsatt verksamhet, säger Lorentz Andersson.