I sin avhandling har Peter Harryson, forskare vid Chalmers, tagit fram ett koncept han kallar för i-bron.
— Det står för industriell. Tanken är att den ska kunna byggas industriellt, säger han.
Bron består av mycket lätta delar som sätts samman på plats. De bärande delarna utgörs av v-formade glasfiberbalkar som är förstärkta med kolfiber i underkant. Balkarna samverkar med ett tunt brodäck som tillverkas i förväg av stålfiberarmerad betong med mycket hög hållfasthet.
I dagsläget används inte dessa material vid nybyggnad av broar. En stor anledning är kostnaden.
— Med det brokoncept som jag har tittat på blir byggkostnaden mer än dubbelt så dyrt som en konventionell bro. Men om man beaktar besparingar i grundläggningen, tillverkar stora serier och använder mer fiberkomponenter så att priset dalar, då kan man nog komma ner i vanligt pris, säger Peter Harryson.
En annan anledning är att det krävs nya konstruktionsnormer och mer forskning. Det har gjorts en del forskning på glasfiberbroar tidigare, men inga långtidstester.
Peter Harrysons avhandling visar att i-bron kan byggas på plats på två veckor. Det kan jämföras med den normala byggtiden på tre månader för en konventionell bro. Dessutom har i-bron flera arbetsmiljöfördelar.
— Det är ett tungt arbete att gjuta och armera på byggarbetsplatserna. Här gör man det mesta i fabrik och sen monterar man på plats, säger Peter Harryson.
Han har även studerat vad som krävs för att industriell produktion av broar ska kunna bli verklighet. Ett mer långsiktigt tänkande och bättre samarbete mellan beställare, entreprenör och konsulter är hans svar.
— Min vision är att man bygger i-bron 2020. Men det är bara en gissning. Det handlar ju om hur man tar tag i frågan. Det finns en tröghet i byggbranschen, på hussidan har det hänt en del men anläggningssidan släpar efter. Men man blir lite pessimistisk när man ser hur långsamt saker går, säger Peter Harryson.
Vägverket har bidragit med finansiering till Peter Harrysons forskning.
