Egentligen heter Vladimir något annat. Han vill inte framträda med sitt riktiga namn av rädsla för att myndigheterna i Vitryssland ska få kännedom om honom. Han är 25 år och ganska storväxt. Han kan bara enstaka ord på svenska och kommunicerar via en landsman.
Vladimir kom till Sverige sommaren 2008. I Vitryssland hade han en egen firma som svetsare. När regimen införde en lagändring som försämrade för egenföretagare deltog han i en protestdemonstration.
— Lagen tvingade firman att ta någon anställd för att göra ekonomisk redovisning. Men jag klarade mig bara själv, berättar han via tolken.
Efter demonstrationen fick han problem med myndigheterna. Av rädsla för den vitryska regimen vill han inte gå in på detaljer, men han säger att han blev förföljd och att licensen för att driva firman togs ifrån honom.
Han beslutade sig för att söka skydd i Sverige. Väl här sökte han politisk asyl och tilldelades en bostad i Kopparberg. Han har tillstånd att arbeta och jobbade först en del i skogen, men när det jobbet tog slut sa någon att möjligheterna till jobb var större i Stockholm.
Han flyttade till huvudstaden och fick jobb som ställningsbyggare på Stockholms Byggnadsställningar. Han jobbade på flera olika byggen över hela Stockholmsområdet, bland annat vid Arlanda.
— Jag var inte så nöjd med jobbet. Chefen sa ibland att man måste vara på jobbet klockan fyra. En gång kom polisen och stoppade jobbet och sa att man inte fick börja jobba förrän klockan åtta eftersom folk sov i husen runt omkring. Ibland jobbade vi från sju på morgonen till nio på kvällen, berättar Vladimir.
På anställningskontraktet står att han är tillsvidareanställd sedan 1 november 2008, med 105 kronor i timmen i lön.
— Chefen sa att det står 75 kronor på kontraktet, efter skatt, men det är bara på papperet, jag skulle få 65 kronor, säger Vladimir.
Hans chef sa åt honom att man måste jobba två månader innan man får betalt. Vladimir var tvungen att låna pengar under tiden för att klara sig. När han sa till sin chef att han skulle gå till facket för att få hjälp att få sin lön fick han sparken.
När Vladmir hade lämnat arbetet ringde han flera gånger för att få sina pengar.
— Chefen sa hela tiden, i morgon, i morgon, berättar han.
Nu har han fortfarande inte fått ut hela lönen. 2 500 kronor saknas. Han har gått både till Byggnads och till Fackligt center för papperslösa, men ingenstans har han fått hjälp.
— Facket kunde inte hjälpa mig eftersom jag inte var medlem, säger han.
Även efter Stockholms Byggnadsställningar har han råkat ut för att han inte får sin lön. Tre eller fyra gånger till har det hänt, säger han. Och han känner fler människor som har råkat ut för samma sak.
— Det är mer vanligt än att man får pengar när man jobbar. Jag känner folk där företag är skyldiga 20 000 kronor och 25 000 kronor, säger han.
Nu har Vladimir fått sitt första avslag på sin asylansökan. Han är rädd för att återvända till Vitryssland och känner sig lurad av Stockholms Byggnadsställningar.
Byggvärlden har upprepade gånger sökt ägaren till Stockholms Byggnadsställningar, som inte har hört av sig trots flera meddelanden.
Fakta / Fattigdom, arbetslöshet och kvinnohandel ökar i ”Europas sista diktatur”
Vitryssland kallas ibland för Europas sista diktatur. Landet blev självständigt 1991 och införde ett presidentämbete med stora befogenheter.
Aljaksandr Lukasjenka valdes i det första presidentvalet 1994, och omvaldes 2006. Parlamentsvalet 2004 dömdes ut av internationella observatörer för att odemokratiskt ha gynnat kandidater som var för Lukasjenkas politik och motarbetat opponenter.
Tjernobylolyckan 1986 drabbade Vitryssland hårt. 40 procent av landets yta beräknas vara kontaminerat av radioaktivt utsläpp.
Arbetslösheten ökar, hälsosituationen försämras och problemen med alkohol- och narkotikamissbruk, kvinnohandel och ökad fattigdom växer.
Sedan 1995 präglas Vitryssland av dramatiska inskränkningar i pressfriheten och förföljelse av enskilda journalister. Endast presidenttrogna publikationer får tryckas.
Källor: Nationalencyklopedin, Freedom House, Dagens Nyheter
