– Det hålet får de aldrig tappa. Det är gruvarbetarnas livlina och får inte riskeras, säger gruvchefen Anders Pettersson på Bolidens Renströmgruva.
Men han har för lite information om situationen i den olycksdrabbade koppar- och guldgruvan i öknen 80 mil norr om Chiles huvudstad Santiago för att våga uttala sig om räddningsarbetet.
– Vi har aldrig varit med om något liknande i Sverige , inte på så stora djup. Det kommer att ta tid att borra upp en räddningstunnel. Ju större hål, desto långsammare går det, säger Anders Pettersson.
Det var i söndags som man äntligen fick ett livstecken från de 33 instängda gruvarbetarna, som nu sitter i ett skyddsrum nästan 700 meter under jord.
Då lyckades man efter flera försök komma rätt med borren som tagit upp ett femton centimeter stort hål ned till gruvschaktet där de instängda gruvarbetarna lyckades ta sig efter gruvraset.
Genom hålet fick räddningsmanskapet en handskriven lapp som förklarade att alla 33 är välbehållna — men hungriga och törstiga efter 17 dagar i den raserade gruvan.
Genom hålet har man nu sänt ned mat och medicin och kommer att göra så de närmaste fyra månaderna.
Så lång tid räknar man nämligen med att det tar innan man fått fram ett hål stort nog att dra upp gruvarbetarna genom.
Det smala ”mathålet” har nu säkrats med ett metalliskt gel som lagts på väggarna i hålet för att hindra stenar att lossna och täppa igen hålet.
Mat, dryck och medicin stuvas in i 1,5 meter långa kapslar, som redan fått smeknamnet ”palomas”, som betyder duva på spanska.
Det tar en timme att sänka ned ”duvorna” till de instängda gruvarbetarna.
Sedan i går kväll är nya stora tunnelbormaskiner på plats för att ta upp ett 65 centimeter stort hål.
Det hålet ska sedan utvidgas med så kallade raiseboaring-maskiner där borrkronan dras med stor kraft underifrån och upp.
Efter det räknar man med att kunna fira upp gruvarbetarna en efter en – lagom till jul.
I Sverige inträffade en dödsolycka för snart elva år sedan i Bolidens gruva i Garpenberg. Gruvarbetaren Sune Scott, som körde borriggen, blev fast i ett ras och var räddningslöst förlorad.
Man trodde under några timmar att man lyckats borra upp ett lufthål åt honom, men borren missade med flera meter.
I efterhand visade det sig att Sune Scott omkommit omedelbart när berget rasade över honom. Och någon luftficka, som man trodde han skulle kunnat överleva i, fanns inte.
