NLAB Solar har två år på nacken och utvecklar så kallade Grätzelsolceller som tar tillvara på solljuset på ett sätt som liknar växternas fotosyntes. Men istället för klorofyll används nanopartiklar av titandioxid som doppats i ett färgämne. Färgämnets elektroner får så mycket energi av ljuset att de lossnar och skapar en ström mellan två elektroder.
Nu har företaget fått 17,3 miljoner kronor från EUs program Life plus för att bygga en pilotfabrik i Stockholm.
– Platsen är ännu inte bestämd men det blir en anläggning på mellan 1000 och 1500 kvadratmeter och de första maskinerna är redan beställda, säger NLAB Solars vd Giovanni Fili.
Målet är att tillverka 50 kvadratmeter per dag av solcellerna där antingen glas eller plast används som bärare.
Solcellerna ska sitta på byggnadsfasader och generera el samtidigt som de kan fungera som solskydd.
– I varma länder med starkt solljus krävs att glasfasader har någon typ av solskyddande film, förklarar Giovanni Fili.
NLABs solceller kan tillverkas med olika grad av transparens beroende på hur mycket av färgämnet som används i solcellen.
Hittills har solcellerna tillverkats för hand i labbet, men i pilotfabriken ska de olika skikten i solcellen, tryckas på substratet i en automatiserad process.
Det som skiljer NLABs solceller från andra Grätzelsolceller är ett extra reflekterande skikt inne i solcellen. Solenergi tas då bättre tillvara genom att fotonerna studsar tillbaka i cellen istället för att gå rakt igenom. Hemligheten är en fotonisk kristall som utvecklats tillsammans med spanska forskare.
– Det fungerar som en spegel och gör att verkningsgraden ökar med upp till 37 procent, säger Henrik Lindström, utvecklingschef på NLAB Solar.
Jämfört med vanliga kiselsolceller har Grätzelceller en låg verkningsgrad. I labbet kan de bästa cellerna nå en verkningsgrad på drygt tio procent men för delvis transparenta celler som är tänkta att täcka glasfasader på byggnader handlar det om 3-4 procent.
Å andra sidan är de betydligt billigare att tillverka.
– Investeringskostnaderna är bara 15 procent av den som krävs för att tillverka kiselceller, säger Giovanni Fili.
Han tillägger att Grätzelcellerna har andra fördelar.
– De är inte så känsliga. Det infallande ljuset måste inte träffa rakt mot cellen. De klarar även diffust ljus och indirekt ljus vilket är viktigt i städer där det är mycket smog.
Enligt Giovanni Fili är intresset stort bland fasadtillverkare och arkitektkontor runt om i världen för att bygga in solceller i glasfasader.
– Tekniken skapar nya möjligheter att integrera energilösningar i hus redan från början. Det går också att jobba med olika kulörer och mönster, säger Ari Leinonen, arkitekt och vice vd på Scheiwiller Svensson Arkitektkontor som samarbetar med NLAB Solar kring designfrågor.
Han berättar att det planerade projektet Svanan i Gävle skulle kunna vara aktuellt för att testa tekniken när produktionen av solceller kommit i gång.
Totalt investerar NLAB Solar 40 miljoner i den nya pilotfabriken. Förutom pengarna från EU har företaget tagit in riskkapital från ett antal industriella investerare. Företaget har i dag sju anställda men planerar att rekryterare ytterligare 15 personer fram till nästa sommar.
Belönad med teknikens Nobelpris
Grätzelsolcellen har fått sitt namn av upphovsmannen professor Michael Grätzel vid den tekniska högskolan i Lausanne i Schweiz. I somras fick han det finska Milleniumpriset, det som brukar kallas teknikens Nobelpris, på 800 000 euro, för utvecklingen av den nya typen av solcell som även kallas nanosolcell.
Förutom NLAB Solar finns också flera företag som vill in på marknaden. Irländska Solarprint ligger till exempel i startgroparna för att starta tillverkning. Dyesol i Australien är en annan konkurrent som bland annat utvecklar maskiner för tillverkning av Grätzelsolceller .
Brittiska G24i är en annan tillverkare där Michael Grätzel själv är rådgivare.
