Man föreställer sig kanske att en osjälvisk person, som tar på sig allt och jämt arbetar i gruppens intresse skulle vara teamets populäraste. Men det är precis tvärtom. Människor som är sådär oegennyttiga och redo att bära andras bördor är lika provocerande som sina absoluta motsatser: de egotrippade latmaskarna som glider undan allt jobb och ansvar, men gärna tar på sig äran av ett lyckat resultat.
Psykologiprofessorn Craig Parks vid Washington State University och hans team har gjort studier, som visar detta. Studenterna som var försökspersoner fick delta i en grupp om fem deltagare, som inte fick se varandra. Experimentet gick ut på att bidra till respektive ta ur en gemensam fond. Var och en fick en virtuell summa att ge bort eller behålla själv, utan att veta om det var bra eller dåligt att själv ha så mycket som möjligt, bara att några slumpmässigt skulle väljas ut efter terminens slut och få pengarna omvandlade till matkuponger på campus.
Efter några vändor fick de se hur resten av gruppen hade hanterat pengarna och ranka dem. De fyra övriga gruppmedlemmarna var i själva verket förprogrammerade låtsasfigurer; tre som tog och gav måttligt och så en som avvek genom att ta eller ge extremt mycket.
— Döm om vår förvåning när de osjälviska gruppmedlemmarna fick nästa lika dålig rankning som de giriga, säger Craig Parks i Harvard Business Review. Han hade utgått från att höga poäng för de osjälviska.
I en uppföljningsstudie fick studenterna motivera sina val. Många ogillade att den helt osjälviska fick de rättvisa, de som hade tagit och gett ungefär lika mycket, att framstå som dåliga. En annan förklaring var att de osjälviska bryter mot konvenansen genom att hålla sig för goda för belöningssystemet. Ytterligare några misstänkte att ”de goda” bara gjorde sig till för att hitta på något elakt sedan.
Craig Parks har fått kritik för att han använt studenter i sin studie, som blir irrelevant eftersom studenterna saknar erfarenhet från yrkeslivet. Men det är inte ett dugg annorlunda där, enligt andra reaktioner som Craig Parks ha fått.
Men förtvivla ej, goda människor, det försökspersonerna retade sig på var inte att folk gav så mycket i sig, utan att de krävde alldeles för lite i gengäld. Alltså ser Craig Parks att givande människor bör göra klart för sina mindre altruistiska medmänniskor att det innebär en personlig vinning för dem att ge.
