Sportkläder som aldrig luktar, självrenande fönster och målsökande mediciner. Nanopartiklar ger produkter med eftertraktade egenskaper. Men när kläderna tvättas, fönsterglasen kasseras och resterna av medicinen kissas ut hamnar ofta partiklarna i slammet från reningsverken. Som i sin tur används som gödsel på åkrarna. Frågan är vad som händer då? Att få in dem i maten innan hälsoriskerna är utredda är det ingen som vill.
I en rykande färsk rapport visar nu den amerikanske miljötoxikologen Jason Unrine, vid University of Kentucky, att daggmask som lever i förorenad mylla får kroppen full av nanopartiklar.
– Från början var vi väldigt skeptiska till att någon organism skulle kunna ta upp nanopartiklarna. Vi trodde att de skulle binda till andra partiklar och klumpa ihop sig, säger Jason Unrine till tidskriften Chemical and Engineering News.
I studien fick kompostmaskarna leva 28 dagar i jord preparerad med nanopartiklar av guld. Resultatet blev att deras kroppar fylldes med de pyttesmå guldpartiklarna. Allra högst var koncentrationen i tarmkanalen.
– Vi använde partiklar av guld eftersom de är stabila och lätta att detektera.
Den stora mängden guldpartiklar ledde till att daggmaskarnas avkomma minskade med 90 procent. Någon större effekt på dödligheten märktes inte.
Robert Hurt, som forskar på nanopartiklar och deras effekt på människan och miljön vid Browns university, hör till dem som oroas av resultaten.
– Normalt är koncentrationen av nanopartiklar i naturen låg. Risken för att de skadar människans hälsa ökar om de koncentreras i näringskedjan, säger han till Chemical and Engineering News.
