Trots att det amerikanska borrföretaget Schramm kom in som tvåa i räddningsarbetet i Chile — Plan B – blev man först ner till de 33 instängda gruvarbetarna. En månad före den ursprungliga tidsplanen.
– I början var de flesta väldigt skeptiska till att Schramm skulle klara det hårda berget med sin teknik och sin utrustning — så kallad sänkborrhammare. Många såg Plan B som ett långskott, säger Lennart Vikberg till Ny Teknik på torsdagsmorgonen.
Lennart Vikberg, som är expert på så kallad raiseboring på Skellefteåföretaget Bergteamet, blev uppringd den 22 augusti när räddningsstyrkan i Chile första gången fick kontakt med de instängda gruvarbetarna i San José-gruvan norr om Santiago i centrala Chile.
– Vi blev inkallade som expertstöd till det sydafrikanska företaget Terracem som var först på plats — Plan A. Vi hade både maskin och 380 meter borrsträng tillgängliga i Chile, säger Lennart Vikberg.
Terracem använde sin sydafrikanska raisboringmaskin Strata 950 medan Bergteamet stod i beredskap med sin finska maskin Rhino 2006.
Lennart Vikberg menar att nyckeln till framgången för Schramm var att man direkt utnyttjade ett av de tre 5 ¾-tums pilothålen som borrats upp för att förse de instängda gruvarbetarna med mat och medicin.
Man vidgade sedan hålet i två omgångar, först till 12 tum och sedan till 28 tum.
– Från början hade Schramm problem med det hårda berget. Det slamrade och slog och man hade dålig balans i sin relativt tunna borrsträng. Men sedan gick det fortare än någon räknat med. Det lät också så på Schramms eget folk, säger Lennart Vikberg.
Lennart Vikberg säger att den sättning i berget som stängde in de 33 gruvarbetarna inte liknar något annat han sett.
– Det var inget vanligt gruvras utan en gigantisk sättning ända uppifrån marken ned till 350 meter. Det är som om en giljotin klippt av gruvrampen från nivå till nivå med knivskarpa snitt. Jag har aldrig sett något liknande, säger Lennart Vikberg till Ny Teknik.
Att miljoner människor runt om i världen följt räddningsarbetet tycker han inte är konstigt.
Han är lika tagen av den lyckade räddningsaktionen som övriga världen.
– Jag är ju uppvuxen i gruvmiljö i Skelleftefältet och har själv förlorat vänner i gruvolyckor. Det är lätt för mig att sätta mig in i dramat, säger han.
Så djupt som i Chilegruvan har ingen räddningsaktion tidigare genomförts.
– Visserligen är alla gruvolyckor unika men man kan ändå ta med sig kunskapen från den här räddningsaktionen för framtiden, säger Lennart Vikberg.
Han säger att de bästa beredskapen för olyckor finns i de stora gruvländerna Sydafrika och Australien.
– I Sydafrika finns en ideel organisation som håller en räddningstyrka i beredskap. Alla gruvbolag är med och finansierar den verksamheten, säger Lennart Vikberg.
