Med staden som gym

— Jag älskar den här trappan. Betongen är stabil och den har stora höjdskillnader, förklarar parkour-fantasten Martin Svenselius, efter att ha hoppat nerför trappan igen, till oss gapande åskådare.

Det är söndagseftermiddag vid Slussen i Stockholm och tio personer i träningskläder har samlats vid en trappa. Efter ett tag börjar alla krypa nerför trappan, som katter, fast lite klumpigare.
Sist i gruppen kryper Byggvärldens utsände reporter. Det är brant och väldigt, väldigt jobbigt. Vi testar på den nya sporten parkour i en guidad tur, anordnad av Parkour Akademin Stockholm.

— Det här är en bra övning om du ska ta dig fram på ojämna ytor, ropar den unga mannen som leder gruppen.
Mannen heter Martin Svenselius och har tränat parkour flera dagar i veckan i tre år.

Parkour är en ny företeelse som lockar alltfler människor. En del kallar det för en sport, andra för en livsstil. En gemensam hållning är viljan att ta sig från en plats till en annan smidigt och snabbt.

— Vi människor är så uppstyrda av normer kring hur vi ska röra oss i olika miljöer. Genom parkouren försöker vi röra oss bortom dessa normer, förklarar Martin.

Staden har många möjligheter. Här finns trappor, väggar, räcken och andra hinder att träna på.
— Man ska röra sig som vatten över betong. Själv är jag svag för gamla miljöer. Det får gärna vara skitigt, säger Martin innan vi anländer till nästa hinder: en vägg.

— Ni ska springa uppför väggen och nå räcket däruppe. Tricket är att inte bli rädd, säger han. Vi tvekar, tar sats och faktiskt, det går.

Vad är en dålig stadsmiljö för en parkourare?
— Plana ytor är dåligt. Många nybyggda miljöer har också många ljusa färger och då blir det svårare att inte smutsa ner. Vi vill ju inte förstöra för någon.

Vi joggar till vår sista anhalt. Det är återigen en trappa fast den här är brant och sicksack-formad. Efter en kort instruktion visar Martin hur man kan ta sig fram. Han hoppar snabbt på handräckena över trapporna, upp till toppen.

— Det tar sju sekunder längre för mig att springa normalt uppför trapporna, förklarar han efteråt. Ingen av oss åskådare tvivlar på att han har rätt.