Ulf Månsson har tre patent, bland annat ett på en ölkran som tappar upp en pint på fyra sekunder, med skum och allt. På meritlistan finns även hotellobbyinredningar för Sheraton i Azerbajdzjan och en storhetstid som krögare på sin egen krog Der Alte Schwede i Berlin. Han ritade och byggde den själv för att få den som han ville.
Dessutom var denne mångsidige skåning kökschef, men framför allt hovmästare och byggde upp en kundkrets med konversationsförmåga och bullrande skratt.
Efter tre år sålde han krogen som han aldrig var ledig från och satsade sina talanger på att sälja Sjödalshus istället, något som trähustillverkaren uppenbarligen har anledning att vara tacksam för.
— Trähus, säger Månsson och lutar sig framåt över lunchens bäckforell, är något för kloka människor. Albert Einstein hade ett hus här i närheten — det var av trä, i ett område med i huvudsak hus av sten. Trähus är svala på sommaren och varma på vintern om de är riktigt byggda, som våra.
Andra säljargument i Tyskland: Trä är miljövänligt och svenskt trämaterial kommer från långsamt växande skog — betydligt beständigare än det lokala virket.
— Det kan vi till exempel se på verandaräcken där köparen velat använda lokalt material. Efter bara några år börjar färgen flagna och trät börjar ruttna. Svenska dörrar och fönster har också bättre materialegenskaper.
Den flexibilitet vi kan erbjuda är uppskattad. Man kan närapå rita sitt hus själv och få det levererat i monteringsfärdiga bitar.
Men allt detta gör väl Sjödalshusen dyra?
— Visst. Men trähusköpare är inställda på att betala litet mer för svensk kvalitet.
Det sista en klyscha som i Tyskland har en påtaglig konkretion.
Är det någon skillnad på att sälja Janssons frestelse och trähus från Småland?
— Ja och nej. Kroggäster är i regel litet bohemiska överlevare som gärna äter och super men har en relativt kort ekonomisk planeringshorisont. Med husköpare är det tvärtom, de är i färd med att etablera familj eller att bygga större och eget för en växande familj — det är liksom litet mer ordning och reda på dem. Men ändå: En av mina husköpare är gammal krogkund hos mig. Så det ena goda behöver inte förskjuta det andra.
Vid sidan av sitt arbete med Sjödalshus har Månsson etablerat ett eget litet företag, Midsommarhus.
— Jag arbetar i ett annat segment; fritidshus. Det finns många som vill ha ett litet enklare, men ändå personligt fritidshus. Efter ett första samtal med kunden ritar jag upp ett förslag som småningom ritas rent av en annan arkitekt jag samarbetar med.
Det rör sig om hus som fortfarande byggs med svenskt virke, men med lokal arbetskraft på plats. Husen är på 50 — 60 kvadratmeter, de är enklare i utförandet, de har bland annat tunnare väggar. Ulf Månsson ser en växande sektor med sådana hus uppe vid Östersjökusten som efter den tyska återföreningen har blivit ett allt populärare semesterområde. En livsstilsvåg som den trendkänslige arkitekten tänker surfa på.
Jan C Aschan
[email protected]
