På uppdrag i underjorden

Mörkret har slutit sig kring oss och vi är omgivna av bergvägg. Trots att vi har kört i tio minuter på den smala vägen inuti fjället Kirunavaara har vi inte ens kommit halvvägs. 

Pär Sundström motorbromsar och måste ibland hjälpa till med bromspedalen. Vi är på väg till Midroc Electros bas, 1 365 meter under jord. 

– När man åkte ner första gången blev man lite fundersam vad man gett sig in på. Det tog en vecka innan man slappnade av, berättar han. 

En bil framför oss svänger av på huvudnivån, 1 045 meter. Samtidigt tränger lukten av diesel in i bilen. Alla fordon i gruvan måste gå på det eftersom diesel inte brinner lika bra som bensin.

– Brand är det värsta som kan hända här. Det är förbjudet att ta ur nyckeln ur bilen när man parkerat eftersom det måste gå snabbt att flytta bilarna om något skulle ta eld.

Ingen belysning

Kirunavaara är världens största och modernaste underjordsgruva. Där finns restauranger, kontor och 45 mil asfalterad väg. 

De höga malmpriserna har gjort att LKAB bestämt sig för att spränga ytterligare en nivå ner i berget. Och Midroc Electro har fått i uppdrag att installera styrsystemen till järnvägen som ska transportera upp järnmalmen.

Pär Sundström har jobbat i gruvan i snart ett år. När företaget först kom dit fanns ingen belysning på nivån där de skulle jobba.

– Det var helt mörkt så vi fick gå omkring med pannlampa. Då var det långa dagar.

Men nu är det ordnat och efter att ha vant sig vid att vara omgiven av berg tycker han inte att jobbet skiljer sig särskilt mycket från andra arbetsplatser han varit på. Han föredrar gruvan framför Midroc Electros tidigare projekt med anrikningsverk i Kiruna.

– Det är bättre att jobba under jord här. Det är kortare arbetstider och varmt och skönt året om. Berget är 14 grader och värmen från maskinerna gör att temperaturen konstant ligger på runt 18 grader.

Enkelt liv

Pär Sundström trivs dessutom med att jobba borta. Han veckopendlar mellan Kiruna och hemkommunen Ljusdal i Hälsingland – och trots att han jobbar 12 timmars pass tycker han att det är vilsamt.

– Det är ett enkelt liv, man har inga måsten efter jobbet.

Han uppskattar också sammanhållningen som skapas i arbetslaget.

– Det är kamratskapen som gör att man trivs. När man jobbar och lever ihop lär man sig sidor hos varandra som inte ens nära familjen ser. Ju jävligare det är desto bättre blir sammanhållningen.