Från stadshuset till flygplatsen

Kristina Alvendal kastar ett vakande öga på fyra månader gamla Lea som ligger och sover i vagnen, sedan slår hon sig ner vid bordet på kontoret på Östermalm.

– Jag började jobba hemifrån några dagar efter att hon kommit. Dels för att jag tycker att det är roligt att jobba och skönt att ha något mer än allt som det innebär att få barn. Men också för att jag hade satt igång alldeles för mycket på jobbet innan.

Möjligheten att jobba hemifrån i kombination med att dottern ibland kan följa med till kontoret gör att Kristina Alvendal kan arbeta 30-50 procent.

– Men några stora presentationer kan jag förstås inte hålla i.

Det är ett och ett halvt år sedan som hon sade adjö till politiken efter fyra år som moderat borgarråd i Stockholm. Strax efter kommunvalet 2010, när det var dags att fördela borgarrådsposterna, meddelade hon plötsligt att hon inte skulle ställa upp till omval.

– Jag kände att jag för tillfället ville lägga kraft på något annat. Det är speciellt att jobba inom politiken. Jag tycker att det är skönt att gå till jobbet och inte behöva oroa mig för att någon hugger kniven i ryggen på mig… Ofta är det inte politiska motståndare som gör det utan ens vänner.

Under tiden som stadsbyggnads- och fastighetsborgarråd tog hon bland annat initiativ till visionen Promenadstaden, som går ut på att Stockholms olika delar ska hänga samman genom stråk av natur och bebyggelse. För att få mer kvalitet i byggandet och sätta fokus på arkitekturen i staden införde hon även ett arkitekturprogram för Stockholm samt initierade priset Årets Stockholmsbyggnad.

– Det finns mycket mer att göra, men jag känner mig stolt över det jag åstadkommit och nöjd att jag kunde lämna efter mig ett så välfyllt smörgåsbord till mina efterträdare.

Som heltidspolitiker tog hon också beslut som väckte starka känslor.

– Jag hade alltid utgångspunkten att det var bättre att skapa en diskussion där alla inte är överens än att inte ha någon diskussion. Det viktigaste för mig var att uträtta något och genomföra förändringar, inte att alla skulle älska mig. Samtidigt får man mycket positivt tillbaka. Det kommer fortfarande fram människor på stan som säger att de tycker att det är synd att jag slutade.

Att lämna jobbet i stadshuset innebar en stor omställning.

– Det var schizofrent. Jag gick från en position där det hela tiden var liv och rörelse, där det alltid var någon som ville träffa mig till att inte veta vad jag skulle göra härnäst. Samtidigt var jag väldigt sökande den här perioden och använde de kontakter jag samlat på mig för att nätverka.

Något som gav resultat. Efter några månader kom bland annat erbjudandet om vd-posten på Airport City Stockholm. När Kristina Alvendal fick frågan om hon ville vara med och bygga en flygplatsstad kunde hon inte tacka nej.

– Det är ett kul jobb och en otrolig utmaning.

Företaget Airport City Stockholm är ett samarbete mellan statligt ägda Swedavia, Sigtuna kommun och Arlandastad Holding. Syftet är att skapa en flygplatsstad kring Arlanda. Butiker, kaféer och kollektivtrafik i kombination med närheten till andra länder ska göra det attraktivt för företag att etablera sig. I dag jobbar 20 000 personer i området och målet är att antalet ska öka till 50 000 fram till 2030. På grund av bullret får det inte byggas bostäder men däremot kommer det att finnas boende i form av hotell och företagshotell.

– Det här är ett unikt samarbete mellan privat verksamhet, stat och kommun. Jag har stor nytta av min bakgrund från både politiken och näringslivet eftersom det gör att jag har en förståelse för de olika parternas intressen och sätt att arbeta.

Det senaste året har hon och kollegorna arbetat intensivt med att ta fram en stadsbyggnadsstrategi för hur de ska skapa en attraktiv stad. Resultatet räknar de med att kunna presentera i februari.

Kristina Alvendal tror att en övergripande plan är nyckeln till att locka företag till området.

– Det är viktigt att göra rätt från början så att man inte placerar en byggnad på fel plats och förstör hela området. Ur marknadsföringssynpunkt blir det också mycket mer intressant att erbjuda kunderna lokaler i en flygplatsstad än att fråga om kunderna vill etablera sig mitt ute i ingenstans.

Innan tjänsten som borgarråd har Kristina Alvendal bland annat hunnit med att jobba som etableringschef på LIDL och PR-chef för ett läkemedelsföretag. Fast egentligen hade hon tänkt bli advokat och har i grunden en kandidatexamen i juridik.

Efter examen gick hon på en intervju för en tjänst på en advokatbyrå, där hon kom till slutgallringen men inte fick jobbet.

– Då ringde jag upp rekryteraren och frågade varför. Det första hon sade var: ”Kristina, vill du verkligen jobba på byrå?” Jag tänkte efter och kom fram till att det ville jag inte. Vid alla anställningsintervjuer frågade rekryterarna om man var beredd på att jobba hårt backbench med långa arbetsdagar och dåligt betalt. Jag förstår inte hur det kan locka så många.

Efter att ha provat flera yrkesbanor tror Kristina Alvendal att hon äntligen hittat sin nisch. Stadsutveckling passar den som gillar förändring.

– I stället för exempelvis trading med aktier ser man ett konkret resultat, det är det som triggar mig. Dessutom är fastigheter bestående. Konjunkturen går upp och ner men fastigheter behövs alltid.

Det politiska engagemanget har följt med under hela yrkeslivet. Det är nu första gången på många år som hon bara betraktar den utifrån.

– Jag gick förvånansvärt lätt till att inte sakna politiken. Det jag möjligtvis saknar är att vara drivande i debatten om Stockholms framtid. Som medborgare skulle jag också vilja läsa mer om vad som händer i Stockholm i tidningarna. Att använda medierna är ett viktigt sätt för politiker att pröva idéer. Det skulle man kunna göra mer.

Hon utesluter inte att ta upp det politiska arbetet i framtiden men tycker att det är nyttigt att få en ordentlig dos av arbetslivet först. Något hon för övrigt tror att fler politiker skulle må bra av.

– För att genomföra förändringar krävs det att du får med dig näringslivet. Det finns ett tydligt gap mellan näringsliv och politik. Jag är övertygad om att det skulle bli mindre om fler varvade politiska uppdrag med att jobba. Man kan inte säga att man lyssnar på småföretagare och förstår deras situation om man aldrig arbetat i ett litet företag och vet vad det innebär när ett politiskt beslut dröjer.

Kristina Alvendal tystnar. Lea rör sig i vagnen och börjar gny. Kristina Alvendal lyfter upp dottern i knäet.

De flesta är nog vana att se henne i en annan roll, den som tuff politiker.

– Jag är medveten om hur jag kan uppfattas. Jag tror att de som känner mig väl uppfattar mig annorlunda än de som inte gör det. Många yrkeskontakter som träffar mig när Lea är med har sagt att jag upplevs som mjukare då. Det är det som är nackdelen med att blanda det privata och yrkeslivet… Eller så är det positivt.

Marie Bergström
[email protected]